På torget i Karlskoga finns en webbkamera, sannolikt installerad av kommunen som någon form av jippo för att synliggöra en stad som under de senaste 30 åren tappat tiotusentals invånare. Dessvärre är det nog så, att en stad som tappat tiotusentals invånare, inte har något spännande att visa upp vid torget. Snarare blir det någon form av "storebror ser dig"- samhälle, där var och en i hela världen, i brist på jippobetonade händelser, ges möjlighet att följa de arma själar som besöker torget.

Nå't nytt i Karlskoga. Njae, tror inte det. Avgör själva genom att titta på torget...

Den hårdföre men föga insiktsfulle Robert Mugabe fortsätter hålla sitt land i ett järngrepp. Förbättrade livsvillkor och en blomstrande livsmedelsindustri har på bara 10-15 år förbytts till ett kollektivt moras med sjukdomar och svält. Zimbawerna röstade bort honom då, men han ville inte avgå.

Efter månader med förhandlingar tillsattes, som kompromiss, en samlingsregering den egentlige valvinnaren Tsvangirai som statsminister. Mugabe blev kvar som president, medan Tsvangirai gång på gång blivit bakbunden av den hårdföre totalitära despotens maktutövning. MDC, som det segrande partiet i valet hette, är i dag slagit i spillror. Medlemmar fängslas, torteras, försvinner.

I dagarna träffas Zimbabwes grannländer i Maputo för att än en gång försöka mana Mugabe till besinning. Men frågan är om det inte är försent. Zimbabwe är ett land i ruiner, ett land där alla som kan, de flesta av den arbetsföra befolkningen, flyr därifrån. Och ingen vågar återkomma förrän den dag Mugabe är borta. Endera från makten, eller också från jordelivet. Hånken vet om inte den envetna och seglivade despoten förstört sitt land för mången år, oavsett om han tvingades avgå redan i morgon dag. Trycket på förändring är inte så stort från världssamfundet, när ens största exportvaror är citrusfrukter och inte olja...

Usch vad det känns ofattbart. Anders Lindeberg är borta. Han avled för en dryg vecka sedan, efter en tids sjukdom. Det känns tomt, trist och orättvist. Partiets landstings- och regionpolitiker är bara några av dem som kommer sakna Anders stort. Läs de fina minnesorden som publicerats i dagens nr av Sydsvenskan... 

Stefan Kristiansson trotsade kylan och valde att stanna i en gummibåt utanför konserthuset, när västsvenska politiker i dag undertecknade en klimatambition. Miljöpartiet tycker ambitionen är uddlös och anser att vi MÅSTE gå från ord till handling. Se en intervju med Stefan och lite bilder från gummibåten på Youtube.

Kärnkraften är inte lösningen på klimatproblemen - den är en del av problemet. Kärnkraften bidrar till växthuseffekt och värmeutsläpp och hindrar utvecklingen av förnyelsebara energikällor. Du kan bidra väldigt enkelt och konkret till att föra upp frågan på internationell nivå.

Skriv gärna under namninsamlingen och sprid gärna till andra!

Namninsamling till Köpenhamnskonferensen:

http://www.dont-nuke-the-climate.org/spip.php?page=petition&lang=en

Mer info: http://www.dont-nuke-the-climate.org/index.php?lang=en

Helgens i särklass största seminarium på Miljöpartiet de Grönas kommun- och landstingsdagar hölls av min kära vän och sekreterarkollega i Västra Götaland, Lise Nordin. Det handlade om hur vi på ett enkelt och entusiasmerande sätt kan och bör jobba mer med utåtriktade aktiviteter. Efter föreläsningen, som varade i 90 minuter (inkl frågor) kom flera personer fram till mig och sa, den där Lise, hon är ett blivande språkrösämne. Äntligen är det fler än jag som inser det :)

Det har onekligen varit en resa för oss i den gröna rörelsen. För bara några år sedan ville vare sig vänster eller höger ta i oss med tång. Nu får vi inviter och flirtar från både röda och blå. Efter att (S) kom ut ur garderoben i fjol och ville bilda regeringsalternativ med oss, så började vi processa fram en rödgrön plattform för att förena våra gröna solidariteter med djur, natur och det ekologiska systemet, med en rödfärgad rättvis fördelningspolitik. Klart att ett sånt vinnande koncept är att betrakta som ett hot för en allians som talat så mycket om arbete, välfärd och miljö, men som är på god väg att slå undan möjligheterna för en positiv utveckling kring något av dessa kärnområden...

Så nu skriver vi hösten 2009, ett år kvar till nästa val, och alliansen börjar få kalla fötter. De börjar förstå att det här, det går nog inte. Vi måste inse att vi inte kan fortsätta styra ensamma. Och så formulerar ledarna för de fyra högerpartierna varsin tafflig invit till oss i den gröna rörelsen. Personligen tar jag inte utspelen som så särskilt seriösa. Hur kan man ta någonting för seriöst när man misstänker att utspelet till hälften beror på att syftet är att försöka slå in en kil i ett lyckosamt rödgrönt samarbete?

Men jag vill ändå säga att det som Miljöpartist känns skönt att nuförtiden vara populär. Vi är tydligen rätt ute i de aktuella frågorna, vi är inne i hetluften på ett helt annat sätt än vi någonsin varit tidgare. Som tredje största parti är det nödvändigt för den som vill samarbeta med oss att respektera oss. Att negligera oss fungerade när vi låg och guppade omkring rung 4%. Men den tiden är förbi.  Kanske något att fundera på för partierna i Västra Götalandsregionen, där förnärvarande inga dörrar är stängda inför framtida samarbetsdiskussioner...

  Det här klippet är så kul och bra, så jag bara måste tipsa om det här på bloggen.