Att den svenska kronans värdefall kombinerat med en inte allt för lyckad växtsäsong i fjol skulle leda till högre priser på frukt och grönt, det var inte helt oväntat. I dag redovisar DN också hur pass mycket dyrare en del av grönsakerna blivit, inte minst purjolökarna vars pris ökat med 85% sedan i fjol. Dessvärre missar tidningen att påminna VD:n för svensk dagligvaruhandel om en av de stora anledningarna till att prishöjningen blivit såpass stor.

En inte helt oväsentlig del av förklaringen ligger i att livsmedelsbutikerna räknar sina marginaler i procent i stället för i reda kronor. Har jag som handlare haft 20% marginal på mina bananer de senaste åren, så vill jag ha det även i framtiden, trots att tillgång och prisutveckling kan leda till såväl högre som lägre förtjänst. Det är förstås inte av ondo som handlaren gör så, det handlar i stället om stress och ett pressat läge, men också av en ful gammal vana. En vana sprungen ur en tid när det inte fanns några miniräknare att tillgå. Vi talar om de fickstora marginalsnurrornas tidevarv - en epok som bevisligen ännu inte är över...

Det måste gå snabbt att besluta sig om ett försäljningspris i en butik. Helst ska det gå lika snabbt som det går att få fram marginalsnurran ur rockfickan. Och eftersom snurrorna ser ut som de gör, är det tydligare att utläsa procenten än det reda krontalet. Det är också lättare att hålla i huvudet hur hög procentmarginal en viss varugrupp ska ha, i stället för hur många kronor varje enskild vara bör inbringa per kilo.

Därtill kommer det faktum att medel- Svensson tycks fungera som så att de har en enorm koll på vad vissa enskilda varor kostar, men totalt saknar uppfattning kring en hel mängd andra varor. Bananer är t.ex något som väldigt många vet hur mycket kilopriset bör vara, däremot har de flesta betydligt svårare att bedöma hur mycket ett kilo päron ska kosta. Det får till följd att bananerna säljs för omkring 16,90/kg, medan päronen, vilka ofta har ungefär samma inköpspris som bananer, förmodligen kostar 19.90/kg

Människors prismedvetenhet för enskilda varor har säkerligen resulterat i att handlarna inte höjer mer än nödvändigt för varor såsom potatis, lök och paprika.  Däremot är purjolök något som ytterst få människor ute på gatan kan svara direkt på hur mycket en sådan bör kosta per kilo. Så för att kompensera de låga marginalprocenten på potatis och lök (vilket väldigt många anser sig veta hur mycket de är beredda att betala för), så höjs marginalen på purjon till kanske 40-50%. Till viss del beror detta också på att just purjon tillhör en av de grönsaker med högst svinn, eftersom de måste ansas med jämna mellanrum.

Denna uppdelning fungerar relativt okej i tider när prisutvecklingen går långsamt åt det ena eller andra hållet. Men i tider som nu, när den dåliga växtsäsongen, kombinerat med den sjunkande kronan, gör purjon dyr, så visas den stora avigsidan med marginalprocent. I reda krontal har förmodligen landets handlare aldrig tjänat så mycket pengar per kilo såld purjolök som de gör just nu. Samtidigt lär de säga att marginalen är densamma, eller att den till och med har sänkts. Men minns då att de refererar till marginalprocenten, inte till marginalen i reda krontal.

Handelns tillämpning av marginalprocent blir i dessa tider en påminnelse kring hur snett det kan vara att räkna i procent i stället för i reda kronor. Och glöm inte att den regeln gäller såväl prissättning av purjolökar, som när facket förhandlar om löneökningar...

* * *

För dig som vill veta mer om marginaler och pålägg rekommenderas gratisprogrammet Fiskekortets marginalsnurra

Den vida TV- kanalen, med det breda sortimentet. Det är förmodligen inget som vi i dag förknippar med SVT 2, men under det glada 80- talet, när Gyllene Tider sjöng om fru Montero och de övriga "flickorna på TV2", så var det faktiskt så. En liten nostalgisk godbit nedan, för er som minns.

Lägg noga märke till hur stolt fru Montero är över att få visa upp den flotta städskrubb dit TV 2:s programkontroll var förlagd in the good old days ;-)

När jag var runt 18-19 år så var Thomas Di Leva det flummigaste som fans, och eftersom min klass på Bergsäters vattenkammigt ekonomifokuserande gymnasieskola alltid ville vara lite anti skolans profil, så blev denne Gävlebo snabbt en stor favorit. I vår reklamlärare Lars Borres musikstudio gjorde klassen en oförglömlig inspelning av Di Levas "Vi har bara varandra". Men nog talat om det, det är typ 100 år sedan snart och såväl "Loffe", "Hyland", "Sandsjö", "Westfeldtskan", "Odd", "Malin", "Tobbe" och övriga i klassen har förmodligen, precis som undertecknad, gått vidare i livet sedan dess. Någon blev journalist, någon fotograf, någon Art Director och ytterligare någon blev politiskt aktiv, har det sagts mig.

Nej, länge var Di Leva och vår tolkning av hans låtar som bortblåsta ur mitt minne. Men så i dag började dennes gamla slagdängor åter gnaga i huvudet, och det av en inte helt osökt anledning...

Efter alla turer kring Uddevalla Sjukhus, hade MP:s regionala hälso- och sjukvårdsgrupp nämligen bestämt sig för att göra en djupare analys av frågan, varför hela gruppen samlades på Regionens Hus i Uddevalla för en dags dragningar, studier och informationer om de skeenden som rör sig kring sjukhuset...

Efter dagens studier, föredrag och samtal, så blir bilden av vad som håller på att genomföras bara mer och mer tvetydig. På pappret ser allt riktigt bra ut för Uddevalla sjukhus i framtiden - med utveckling av närvårdsakut och särskilda medicinska äldrevårdsavdelningar. Samtidigt får man inte föringa den oro som människor lokalt på orten känner. Inte heller kan man negligera det faktum att det är besvärligt med en omflyttningsprocess samtidigt som man har krav på sig att också i omstruktureringsfasen utföra en god och säker vård.

Därför känns det väldigt olyckligt att en del av de kritiska röster som finns, utnyttjar människors oro för att sprida desinformation via lokal massmedia. Å andra sidan bör politikerna lyssna på de medborgare som ställt krav på mer öppenhet från sjukhusledningens sida.

Själv kände jag mig vare sig nöjd eller missnöjd med dagen. I stället kom Di Levas gamla hit "Vem ska man tro på?" gnagandes i mitt huvud under tågresan hem till Mellerud. En sak ärdock säker - Den som tror sig läsa hela sanningen genom att följa artiklarna i lokaltidningen, den har nog missat en hel del av substansen i frågan om strukturomläggningen...

* * *

För övrigt var det nog i Lars Borres reklamstudio på Bryggaregatan, som mina politiska ådror vaknade liv, åtminstone de delarna av ådrorna som gillade att käbblas i debatter. I en helt intetsägande inspelning av en skolradiodebatt om vattnets betydelse för sjöfarten förde undertecknad ett rätt långt resonemang om alkohol och vatten, samt började stämma in i en för stunden uppfunnen visa kallad "Old Sailor", som Henke-Maräng/Sandsjö var lead singer till. Ack, vilken härligt skruvad tid det var...

Både i stort och smått omges vi alltmer av finanskrisen och den djupa lågkonjunktur som därpå följer. Och det är nu, i slutet av mars, som de allra första breda varslen omsätts i arbetslöshet för tusentals Västra Götaländare. Arbetslöshet som i vissa fall innebär en lång, dyr och psykiskt påfrestande period för den som drabbats.

Samtidigt innebär den ökade arbetslösheten betydande minskningar av skatteinkomsterna för de gemensamt finansierade sektorerna, för regionens del handlar det om miljardbelopp i intäktsminskningar. Och som regionpolitiskt aktiv hamnar man i dilemmat mellan att tvingas skära i verksamheter eller att försöka finna andra vägar att öka intäkterna. Den som vill spela på opportunistiska felor skulle naturligtvis kunna yrka på att andelen tjänstemän dras ner och att krympa andelen förtroendevalda. Men dessvärre är intäktsbortfallen så stora att inte ens en total avdemokratisering av regionen skulle innebära mer än en näve singel i ett grustag.

Samtidigt är det intressant att spekulera kring vilja möjligheter den ekonomiska krisen ger oss. Förvisso innebär den ett mycket tufft avbräck för många av oss, men också en möjlighet att stanna upp och reflektera kring den värld vi lever i. En värld som många, efter att ha funderat ett tag, förmodligen vill vara med att förändra. 

Som representant för den Gröna rörelsen är det inget ovanligt att de som kritiserat oss brukar driva med vår tillväxtfientlighet. Personligen är jag inte så särskilt fientligt inställd till så värst många saker (kärnkraft undantaget, det medges), men en sund kritisk hållning och en tillnyktring av marknadsekonomin, som vi lärt känna den, det ser jag som nödvändigt för att klara de kriser vård jord befinner sig i.

För att lösa långsiktiga kriser som klimatförändringarna, och kortsiktiga kriser som den finansiella oron, så krävs det att vi så sakteliga vänder spekulationsekonomin ryggen, inför en viss tröghet i systemet och får en mer rättvis fördelning över klotet. Om detta inte sker, utan spekulationshysterin får fortsätta råda, så lär snart de pyramidlika multikapitalister som försatte hela USA:s bostadsmarknad i kris (vilket var det som fick nuvarande ekonomiska kris att bli global), att inleda nya pyramidbyggen; i Kina, Indien, Mellanöstern eller varhelst de ser en möjlighet att slå till. Och har vi då ingen tröghet i systemet, så blir fallet än djupare, rent ekonomiskt, medan temperaturen stiger till oanade höjder, rent meterologiskt...

Enligt en synovate- mäntning i DN är Miljöpartiets sympatisörer, vid sidan av kristdemokraternas, de som är mest rojalistiska. Finns tydligen fler i den gröna rörelsen som delar min uppfattning om att kungahuset är gulligt och som ser fram emot Victoria I som drottning när den tiden är inne.

Till skillnad från i EU- frågan, så ser jag den här gången inte samstämmigheten mellan min och sympatisörernas uppfattning som grundat på en fingertoppskänsla från min sida, utan mer som ett tämligen oväntat, men lyckligt, sammanträffande.

Är förmodligen politiskt inkorrekt, men jag känner mig faktiskt rätt glad över att kronprinsessan och Daniel Westling förlovat sig, och att det snart kommer rustas till bröllop. Tillhör den minoritet bland de politiskt aktiva som tycker om kungahuset. Det är bara i en sann och väl fungerande demokrati, som man kan unna sig gulliga och sagoliknande saker som ett kungahus med prinsar och prinsessor, som en liten krydda att förgylla tillvaron med.

En i raden av alla Borås lysande MP- profiler, Tom Andersson, har i en artikel skrivit mycket och bra om den dyra, farliga och onödiga kärnkraften. Vill genom denna länk tipsa om ett blogginlägg väl värt att läsas.

Det här är egentligen en nyhet som många astmatiker redan känner till genom praktisk erfarenhet, men nu står det svart på vitt på Dagens Nyheters hemsida - bilavgaser är skadligare än vedrök eftersom människor andas ut en större andel av vedröken än de gör av bilavgaserna.