Bra intervjuare och spännande gäst. Två naturliga människor som för ett långt samtal om litet och stort, smått och gott. Klicka på länken för att se en riktig pärla ur SVT:s digra arkiv...

Flera nyhetsförmedlare rapporterar att Jan "Tollarparn" Eriksson avlidit. Få människor kunde så fullständigt ge sig hän att glädjas åt musiken som Tollarparn. För oss som växte upp under 80- talet är han nog mest känd som den lite rundnätte men ständigt flinande herrn bakom pianot i Lasse Holmquists otaliga TV- produktioner. Men Tollarparn var också en begåvad kompositör och en harmoniernas mästare. Det gula huset nere vid ån, där Tollarparn tillbringade mycket tid, står nu tomt och övergivet. Och för alla älskare av lite nostalgisk 1900- talsmusik har ännu en musikens mästare somnat in för gott...

Att som (SD):s ledning, till en julvisa skriva en text som i glada ordalag behandlar mordet på vår förre statsminister Olof Palme, det är ett tydligt tecken på hur fjärran från sans och balans, rim och reson, heder och ära som Sverigedemokraterna är.

Jag hoppas att de etablissemangsbesvikna människorna i arbetarrörelsen, som gått och funderat på (SD) som ett alternativ, nu snabbt slår sådana tankar ur hågen. Trots allt är deras kritik ofta den, att det gick utför med arbetarrörelsen efter mordet på Palme. För alla dem hoppas jag det nu tydligt framgår att (SD) aldrig kan vara något alternativ för en sann representant ur arbetarrörelsen. (SD), vars egen partiledare stämmer in i ungdomsförbundsledningens fruktansvärda nidvisa om en av arbetarrörelsens främsta nutidshjältar.

En av arbetarrörelsens skickligaste ledare, också ur ett internationellt perspektiv, en ledare som bragtes om livet och därför inte kan försvara sig. Om honom sjunger och hånar (SD):s ledning. Skämmes, Åkesson och övriga, skämmes att ni ägnar era Baltiska nöjesresor (förmodligen bekostat av kommunala bidrag) till att sjunga nidvisor över mördade statsmän.

Efter den här skandalen, så hoppas jag än mer att (SD) går till historien som en betydelselös passus i den svenska historien. Allt annat vore ett hån mot Olof Palme och allt vad han stod för...

Man ska förstås ta enskilda opinionsundersökningar med en nypa salt. Men att alliansregeringen i två skilda mätningar nu leder över oss rödgröna, oroar förstås. För (MP) som enskilt parti, så ser det förstås helt okej ut. Vi erhåller mellan 6 och 8 procent av väljarnas stöd, precis som vi gjort nu ett tag. Men för (S) börjar läget bli riktigt bekymmersamt. Samtidigt är det inte helt oväntat.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Den som vill hänga ut partiledaren, Mona Sahlin, som syndabock, den gör det enkelt för sig. Problemet bottnar snarare i att (S) är extremt dåliga på att bedriva oppositionspolitik. Förmodligen för att de är så ovana vid sitsen. I stället för att bedriva en konsekvent sakpolitik att försöka entusiasmera sina väljar med, så brukar de ägna sig åt munhuggning, tuppfäktning och elaka utspel mot sittande majoritet. Naturligtvis ska sittande majoriteter alltid få kritik de gånger de gör något dåligt, men det finns skillnad i att på ett sakligt sätt måla upp alternativet, och att bara klanka ner på det rådande styret.

Vi från den Gröna rörelsen är vana vid opposition. Särskilt i Västra Götaland, där vi, frånsett någon månad i slutet av 1998, först sett oss besegrade av en borgerlig konstellation, därefter av en (S)- ledd mittenregering som valde att lämna oss utanför. Det vi lärt oss under resan är att det inte lönar sig att alltid ta avstånd, att alltid klanka ner på dem som styr. Visst, det finns saker vi absolut inte kan tänka oss att ställa upp på, men en konstruktiv oppositionspolitik handlar också om att måla upp ett alternativ. Precis som vi Gröna i regionen tvingas måla upp ett alternativ till det (S)- ledda mittenstyre vi har i regionen (eller måhända ett komplement), så borde vi rödgröna på riks, i stället för att munhuggas och näpsas med högerregeringen, koncentrera oss på att måla upp vårt alternativ.

Därför tror jag att Mona Sahlin kan vara en tillgång för (S), hon har den stilen, vill måla upp alternativet. Det är snarare en del av hennes omgivning som ägnar sig åt att näpsas och munhuggas, och det är deras hårdföra påhopp mot bonusar och annat, som urholkat förtroendet för (S) när det nu visar sig att en medlem av Verkställande Utskottet faktiskt ägnat sig åt samma sak...

Kaliber fortsätter sin rapportering. Dagens avslöjande handlar om vit maktmusik.

Kloka ord från en klok kille i Skåne. Miljöpartiets Regionråd i Skåne, Anders Åkesson, ondgör sig över regeringens marknadsfundamentalistiska övertro på att privata krafter ska bedriva buss och tågtrafik, något som riskerar dränera de regionala möjligheterna till en god kollektivtrafiksutveckling. Läs Åkesssons artikel!

I år var det nära att jag valde att strunta i hela tjottaballongen, men i morgon bär det av till årsmöte för Miljöpartiet i Västra Götaland. Herrljunga är värdort den här gången. För eders undertecknad, som varit på dem alla, så känns det i år, för första gången, inte så särskilt inspirerande.

Jag vet inte riktgit varför, men förmodligen börjar det kännas så när man går i funderingar kring att börja planera för livet efter den politiska insatsen. Det som förr om åren kändes som en folkfest känns numer som en plikt. Ännu en helg som går åt pipsvängen med, den sjunde på raken...

Men lite kul blir det förstås att få vara med som stöttepelare åt MP Melleruds ombud Sarah, som för första gången ska åka och vara med på ett möte utanför sin hemort.  Jag känner överhuvudtaget en stor tillförsikt för alla nya, fräscha krafter (oavsett ålder) som nu börjar befolka vårt parti. Det börjar bli dags för en generationsväxling. Och då menar jag inte rent åldersmässigt - som 33- åring skulle jag i övriga partier knappt ha påbörjat min politiska insats. Men det är hög tid att vi som kom med under 80- och 90- talen, och alltsedan dess innehaft många och tunga uppgifter inom MP, det är hög tid att vi börjar planera för livet efter den politiska insatsen.

Vi bör i stället entusiasmera dem som kommit med under 00- talet, så de  vill ta över dessa tunga uppdrag.  Sen om de råkar vara 20 år eller 60, det spelar faktiskt ingen roll. Men det är viktigt att vi möjliggör för de nya medlemmarna att ta över, att finna nya vägar att lösa problemen på. Samma visioner - nya lösningar.

Jag är skitstolt över att tillhöra ett parti som arbetar enligt devisen att en politiker inte bör inneha samma uppdrag längre än maximalt 9 år internt, 12 år externt.  För egen del är jag inne på mitt 6:e år som politisk sekreterare, och trots att jag alltså utan problem kan fortsätta lika länge till, så undrar jag vem som skulle tjäna på det? Partiet? Undertecknad? Nej, devisen "ingen är oersättlig" är en av de sannaste deviser jag känner till, och för egen del skulle det vara spännande att prova på något annat. Därför känns det som att det är dags att börja planera för framtiden, för tiden efter den politiska insatsen. Har du några tips på vad man borde hitta på, så tages de tacksamt emot. Själv försöker jag övertala syrran om att vara med och starta en caféverksamhet. Att klena mackor och svänga maränger - det vore en utmaning, det...

Det är inte bara finansminister Anders Borg som är bekymrad över den ekonomiska kollaps som vi upplever just nu. Oron växer också ute i landet, bland kommuner, landsting och regioner, som efter några år med nosen ovanför vattenytan nu står för flera extremt svåra år. Skatteintäkterna som ska finansiera välfärdssystemen minskar i samma takt som arbetslösheten ökar. Men medan vi rödgröna tjatar på alliansregeringen om att öppna börsen och satsa, så tänkte jag försöka vidga perspektivet lite grann, eller, om ni så anser, bli alldeles insnöad...

Den som vill jämföra nuvarande finanskris med det vi upplevde i början av 90- talet lär snart bli varse att den var som en mild fläkt jämfört med vad som kommer vänta oss inom en inte allt för avlägsen framtid. Då var det den svenska bostadssektorn som gick bananas, över bara några nätter kunde samma hyreshus, också i avfolkningsbygden, köpas och säljas för ockerpriser som ständigt rusade, samtidigt som det naturligtvis fanns en hel del smarta personer som visste att ballongen skulle spricka, och därför drog sig ur just innan craschen. Smarta, men egoistiska personer som bedrev rovdrift på sina medmänniskors bekostnad. Det var upphovet till den svenska krisen på 90- talet.

Den här gången har samma sak, fast i megaformat, inträffat i USA. Och vad jag redan nu vill varna för, är att "we aint seen nothing yet", när det gäller den krisen. Ballongen håller på att brisera, men konsekvenserna lär vi inte se förrän om något år. Och eftersom det handlar om USA, ett land som i runda slängar omsätter hälften av den samlade världsekonomins omfång, så lär vi om 30 år leva med en världsordning som är väldigt olik dagens.

Och de smarta personer som bedrev rovdrift under 90- talet, vad har hänt med dem undrar kanske du? Tja, många av dem har bidragit till att krisen i Östeuropa nu är djupare än någon annanstans i vår nära omvärld. Ballongen som briserade i Sverige på 90- talet, briserar just nu i länder som Lettland, Ukraina och Ungern. Men tro inte att de lär hjälpa till med att reda upp de problem de orsakat, nejdå. De som orsakat krisen har redan dragit vidare till nya jaktmarker, för att söka efter en nya platser att tjäna pengar på.

Att hänsynslös egoism orsakat kriser genom mänsklighetens historia är ingen nyhet. Skillnaden är att vi under forn- och medeltiden begick vår rovdrift genom spjut och andra vapen. I dag sker rovdriften med pengar, men den sker med samma hänsynslösa metoder. Det tål att tänkas på, i tider när de enda krav som diskuteras vid maktens taburetter, är huruvida regeringen bör skjuta till medel till kommunsektorn eller inte...

Krisen beror på ett systemfel - det är dags för ett systemskifte!