Man ska förstås ta enskilda opinionsundersökningar med en nypa salt. Men att alliansregeringen i två skilda mätningar nu leder över oss rödgröna, oroar förstås. För (MP) som enskilt parti, så ser det förstås helt okej ut. Vi erhåller mellan 6 och 8 procent av väljarnas stöd, precis som vi gjort nu ett tag. Men för (S) börjar läget bli riktigt bekymmersamt. Samtidigt är det inte helt oväntat.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Den som vill hänga ut partiledaren, Mona Sahlin, som syndabock, den gör det enkelt för sig. Problemet bottnar snarare i att (S) är extremt dåliga på att bedriva oppositionspolitik. Förmodligen för att de är så ovana vid sitsen. I stället för att bedriva en konsekvent sakpolitik att försöka entusiasmera sina väljar med, så brukar de ägna sig åt munhuggning, tuppfäktning och elaka utspel mot sittande majoritet. Naturligtvis ska sittande majoriteter alltid få kritik de gånger de gör något dåligt, men det finns skillnad i att på ett sakligt sätt måla upp alternativet, och att bara klanka ner på det rådande styret.

Vi från den Gröna rörelsen är vana vid opposition. Särskilt i Västra Götaland, där vi, frånsett någon månad i slutet av 1998, först sett oss besegrade av en borgerlig konstellation, därefter av en (S)- ledd mittenregering som valde att lämna oss utanför. Det vi lärt oss under resan är att det inte lönar sig att alltid ta avstånd, att alltid klanka ner på dem som styr. Visst, det finns saker vi absolut inte kan tänka oss att ställa upp på, men en konstruktiv oppositionspolitik handlar också om att måla upp ett alternativ. Precis som vi Gröna i regionen tvingas måla upp ett alternativ till det (S)- ledda mittenstyre vi har i regionen (eller måhända ett komplement), så borde vi rödgröna på riks, i stället för att munhuggas och näpsas med högerregeringen, koncentrera oss på att måla upp vårt alternativ.

Därför tror jag att Mona Sahlin kan vara en tillgång för (S), hon har den stilen, vill måla upp alternativet. Det är snarare en del av hennes omgivning som ägnar sig åt att näpsas och munhuggas, och det är deras hårdföra påhopp mot bonusar och annat, som urholkat förtroendet för (S) när det nu visar sig att en medlem av Verkställande Utskottet faktiskt ägnat sig åt samma sak...

Kaliber fortsätter sin rapportering. Dagens avslöjande handlar om vit maktmusik.

Kloka ord från en klok kille i Skåne. Miljöpartiets Regionråd i Skåne, Anders Åkesson, ondgör sig över regeringens marknadsfundamentalistiska övertro på att privata krafter ska bedriva buss och tågtrafik, något som riskerar dränera de regionala möjligheterna till en god kollektivtrafiksutveckling. Läs Åkesssons artikel!

Det är inte bara finansminister Anders Borg som är bekymrad över den ekonomiska kollaps som vi upplever just nu. Oron växer också ute i landet, bland kommuner, landsting och regioner, som efter några år med nosen ovanför vattenytan nu står för flera extremt svåra år. Skatteintäkterna som ska finansiera välfärdssystemen minskar i samma takt som arbetslösheten ökar. Men medan vi rödgröna tjatar på alliansregeringen om att öppna börsen och satsa, så tänkte jag försöka vidga perspektivet lite grann, eller, om ni så anser, bli alldeles insnöad...

Den som vill jämföra nuvarande finanskris med det vi upplevde i början av 90- talet lär snart bli varse att den var som en mild fläkt jämfört med vad som kommer vänta oss inom en inte allt för avlägsen framtid. Då var det den svenska bostadssektorn som gick bananas, över bara några nätter kunde samma hyreshus, också i avfolkningsbygden, köpas och säljas för ockerpriser som ständigt rusade, samtidigt som det naturligtvis fanns en hel del smarta personer som visste att ballongen skulle spricka, och därför drog sig ur just innan craschen. Smarta, men egoistiska personer som bedrev rovdrift på sina medmänniskors bekostnad. Det var upphovet till den svenska krisen på 90- talet.

Den här gången har samma sak, fast i megaformat, inträffat i USA. Och vad jag redan nu vill varna för, är att "we aint seen nothing yet", när det gäller den krisen. Ballongen håller på att brisera, men konsekvenserna lär vi inte se förrän om något år. Och eftersom det handlar om USA, ett land som i runda slängar omsätter hälften av den samlade världsekonomins omfång, så lär vi om 30 år leva med en världsordning som är väldigt olik dagens.

Och de smarta personer som bedrev rovdrift under 90- talet, vad har hänt med dem undrar kanske du? Tja, många av dem har bidragit till att krisen i Östeuropa nu är djupare än någon annanstans i vår nära omvärld. Ballongen som briserade i Sverige på 90- talet, briserar just nu i länder som Lettland, Ukraina och Ungern. Men tro inte att de lär hjälpa till med att reda upp de problem de orsakat, nejdå. De som orsakat krisen har redan dragit vidare till nya jaktmarker, för att söka efter en nya platser att tjäna pengar på.

Att hänsynslös egoism orsakat kriser genom mänsklighetens historia är ingen nyhet. Skillnaden är att vi under forn- och medeltiden begick vår rovdrift genom spjut och andra vapen. I dag sker rovdriften med pengar, men den sker med samma hänsynslösa metoder. Det tål att tänkas på, i tider när de enda krav som diskuteras vid maktens taburetter, är huruvida regeringen bör skjuta till medel till kommunsektorn eller inte...

Krisen beror på ett systemfel - det är dags för ett systemskifte!

Så är det den 1 april, och från i dag gäller den sk IPRED- lagen. För er som redan läst Johan Hellströms och Max Anderssons artikel, så rekommenderas idéhistorikern Stefan Stenudds lysande beskrivning av en lag som långtifrån agerar utifrån "upphovsmännens" intressen, utan "upphovsrättsinnehavarnas". Det är inte en lag för den enskilda kulturarbetaren, det är en lag för de multinationella jättarna.

Sveriges Radios program Kalibers mycket avslöjande reportage om hur den yppersta ledningen inom Sverigedemokraterna faktiskt kränker en journalist, beslagtar hennes material och uppenbarligen hivar det överbord, torde innebära början till slutet för (SD).

Partiet har mödosamt arbetat för att utåt försöka polera bort delar av de värsta främlingsfientliga framtoningarna, men genom partiledningens agerande på färjan mellan Tallin och Stockholm i januari i år, så torde det framgå med all önskvärd tydlighet, att (SD) än i denna dag står för slutenhet, brottslighet och odemokratiska värderingar, såsom att avlöva pressfriheten.

För mig har (SD):s program alltid andats en unken doft av 40- talets bunkerpolitik i Berlin, både sett utifrån de verklighetsfrånvända analyserna och de förfärande slutsatserna. Genom att handgripligen kränka en oberoende journalist, göra intrång i dennas hytt och beslagta dennas material, så minskas inte direkt bilden av (SD) som ett verklighetsfrånvänt parti vars slutsatser är förfärande.

Snarare borde allt fler av oss, också allt mer öppet, kunna konstatera hur förödande det vore med den typen av politiker i de lagstiftande församlingarna.

Infrastrukturminister Åsa Torstenssons förslag om en avreglerad tågmarknad låter för den oinvigde bra. För visst är vi väl många som genom åren klagat över SJ:s (o)förmåga till att erbjuda ett kund- och resenärsanpassat utbud. Men efter att ha skrapat lite på ytan till förslaget, finns det all anledning att oroas...

För de regionala trafikbolagens del riskerar följderna bli att SJ tvingas höja sina priser för upphandling av "olönsamma" järnvägar, vilket gör att de regionala trafikhuvudmännen, såsom Västtrafik, lär få betala ännu högre belopp för att få tåg att rulla på "icke lönsamma" järnvägar.  Det finns också ett hot för vad som sker på de attraktiva banorna, risken är överhängande att turerna på t.ex Västra Stambanan mellan Göteborg och Skövde kommer köras av en mängd olika operatörer. Några exempel på vad som kan komma att inträffa:

Göteborg-Alingsås-Herrljunga-Skövde: Fri konkurrens innebär att Västtrafik inte längre kan garantera de boende längs sträckan en tät och enhetlig linjestruktur.  Vi vet i dag inte om Västtrafik kommer kunna fortsätta köra regiontåg till Skövde, eller pendeltåg till Alingsås med de täta avgångar som görs i dag. Kanske lär kapaciteten för fjärrtåg mellan Stockholm och Göteborg prioriteras, på de regionala pendlarnas bekostnad? Risken blir också överhängande att pendlarna tvingas köpa flera olika slags kort, eftersom det inte är självklart att de olika tågoperatörerna vill sluta avtal med Västtrafiks pris- och betalsystem.

Borås-Göteborg: När SJ förlorar monopolet på de få vinstdrivande banorna, kommer de nödgas till att höja prislappen för att fortsätta trafikera de förlusttyngda banorna. Det innebär att det förmodligen blir för dyrt för Västtrafik att upphandla tågtrafik på sträckan Borås-Göteborg, varför bara de tåg som rullare vidare mot Alvesta lär bli kvar.

Uddevalla-Skee-Strömstad: Förmodligen innebär det treåriga stoppet i Skee i kombination med Torstenssons proposition, att tågtrafiken till Strömstad aldrig mer kommer öppnas. Bohusbanan norr om Munkedal löper en överhängande risk att läggas ned.

Om dessa saker blir verklighet, skyll då inte på Västtrafik. Om dessa saker inträffar så är det i högsta grad den högerledda regeringens fel...

Så har det skett, det som många av Miljöpartisterna ute i landet varit oroliga för. För att bevara kamratskapet med Socialdemokraterna i energipolitiken, tvingas vi till en uppoffring i kärnkraftsfrågan. Linje 3 är därför död och begraven hos de etablerade partierna. Det är den bistra sanningen efter dagens DN- artikel, och det är med brännande sorg som detta kan konstateras...

Utan att  återge alltförmycket av den interna debatt som nu pågår inom mitt eget parti, och som är tämligen het, så konstaterar jag bara att det ska bli väldigt spännande att se vilken monstruös uppoffring som vi med hjälp av V bör kunna tvinga S till att gå med på när det gäller frågor som den lilla människans rättigheter, en massiv satsning på spårburen trafik mm mm.

Se inte mitt inlägg som en kritik mot min partiledning, de har nog gjort vad de kunnat - se det istället som en aversion mot det kompromisshelvete som blir följden av den allt mer cementerade blockpolitiken...