Att den svenska kronans värdefall kombinerat med en inte allt för lyckad växtsäsong i fjol skulle leda till högre priser på frukt och grönt, det var inte helt oväntat. I dag redovisar DN också hur pass mycket dyrare en del av grönsakerna blivit, inte minst purjolökarna vars pris ökat med 85% sedan i fjol. Dessvärre missar tidningen att påminna VD:n för svensk dagligvaruhandel om en av de stora anledningarna till att prishöjningen blivit såpass stor.

En inte helt oväsentlig del av förklaringen ligger i att livsmedelsbutikerna räknar sina marginaler i procent i stället för i reda kronor. Har jag som handlare haft 20% marginal på mina bananer de senaste åren, så vill jag ha det även i framtiden, trots att tillgång och prisutveckling kan leda till såväl högre som lägre förtjänst. Det är förstås inte av ondo som handlaren gör så, det handlar i stället om stress och ett pressat läge, men också av en ful gammal vana. En vana sprungen ur en tid när det inte fanns några miniräknare att tillgå. Vi talar om de fickstora marginalsnurrornas tidevarv - en epok som bevisligen ännu inte är över...

Det måste gå snabbt att besluta sig om ett försäljningspris i en butik. Helst ska det gå lika snabbt som det går att få fram marginalsnurran ur rockfickan. Och eftersom snurrorna ser ut som de gör, är det tydligare att utläsa procenten än det reda krontalet. Det är också lättare att hålla i huvudet hur hög procentmarginal en viss varugrupp ska ha, i stället för hur många kronor varje enskild vara bör inbringa per kilo.

Därtill kommer det faktum att medel- Svensson tycks fungera som så att de har en enorm koll på vad vissa enskilda varor kostar, men totalt saknar uppfattning kring en hel mängd andra varor. Bananer är t.ex något som väldigt många vet hur mycket kilopriset bör vara, däremot har de flesta betydligt svårare att bedöma hur mycket ett kilo päron ska kosta. Det får till följd att bananerna säljs för omkring 16,90/kg, medan päronen, vilka ofta har ungefär samma inköpspris som bananer, förmodligen kostar 19.90/kg

Människors prismedvetenhet för enskilda varor har säkerligen resulterat i att handlarna inte höjer mer än nödvändigt för varor såsom potatis, lök och paprika.  Däremot är purjolök något som ytterst få människor ute på gatan kan svara direkt på hur mycket en sådan bör kosta per kilo. Så för att kompensera de låga marginalprocenten på potatis och lök (vilket väldigt många anser sig veta hur mycket de är beredda att betala för), så höjs marginalen på purjon till kanske 40-50%. Till viss del beror detta också på att just purjon tillhör en av de grönsaker med högst svinn, eftersom de måste ansas med jämna mellanrum.

Denna uppdelning fungerar relativt okej i tider när prisutvecklingen går långsamt åt det ena eller andra hållet. Men i tider som nu, när den dåliga växtsäsongen, kombinerat med den sjunkande kronan, gör purjon dyr, så visas den stora avigsidan med marginalprocent. I reda krontal har förmodligen landets handlare aldrig tjänat så mycket pengar per kilo såld purjolök som de gör just nu. Samtidigt lär de säga att marginalen är densamma, eller att den till och med har sänkts. Men minns då att de refererar till marginalprocenten, inte till marginalen i reda krontal.

Handelns tillämpning av marginalprocent blir i dessa tider en påminnelse kring hur snett det kan vara att räkna i procent i stället för i reda kronor. Och glöm inte att den regeln gäller såväl prissättning av purjolökar, som när facket förhandlar om löneökningar...

* * *

För dig som vill veta mer om marginaler och pålägg rekommenderas gratisprogrammet Fiskekortets marginalsnurra

Den vida TV- kanalen, med det breda sortimentet. Det är förmodligen inget som vi i dag förknippar med SVT 2, men under det glada 80- talet, när Gyllene Tider sjöng om fru Montero och de övriga "flickorna på TV2", så var det faktiskt så. En liten nostalgisk godbit nedan, för er som minns.

Lägg noga märke till hur stolt fru Montero är över att få visa upp den flotta städskrubb dit TV 2:s programkontroll var förlagd in the good old days ;-)

Är förmodligen politiskt inkorrekt, men jag känner mig faktiskt rätt glad över att kronprinsessan och Daniel Westling förlovat sig, och att det snart kommer rustas till bröllop. Tillhör den minoritet bland de politiskt aktiva som tycker om kungahuset. Det är bara i en sann och väl fungerande demokrati, som man kan unna sig gulliga och sagoliknande saker som ett kungahus med prinsar och prinsessor, som en liten krydda att förgylla tillvaron med.

Ett par välsjungande kompisar har bett mig arrangera en melodi som de gnolat fram, med målet att sända in den till nästa års Melodifestival. För att söka infinna mig i rätt stämning har jag därför ganska intensivt lyssnat av de olika stilarna på melodifestivalsbidragen de senaste helgerna. Har också sökt av youtube, för att höra vad som verkar gångbart internationellt. Det har varit en tung och bitvis plågsam uppgift...

Efter den genomlyssningen kan konstateras att endast Caroline af Ugglas bidrag torde ha någon som helst chans bland de svenska bidrag som hittills låtit sig höras. Kortfattat sagt, så verkar plastigt och bombastiskt vara fullständigt ute, medan nedskalat och personligt verkar vara det som gäller. Gärna då med inslag av levande instrument.

Om min analys är korrekt, lär Island vara segerkandidat för årets schlager- EM, medan Nederländerna lär falla platt till marken. Sverige lär troligen få göra Holland sällskap i de nedre regionerna, om nu inte af Ugglas låt vinner. Det är mitt grundtips.

Är dock fortfarande villrådig kring hur jag ska arrangera kompisarnas låt. Vi får se hur det går med den saken...

Tar en liten bloggpaus på några dagar, och passar på att bjuda på en visa jag gjorde i samband med att en stor träskalle gjorde entré i Sjuhäradsbygden i fjol. Håll till godo och lycka till att sjunga med i texterna!

Jag är ingen hejare på att rensa fisk. Älskar att vara ute och dra upp en regnbåge eller, för den delen, några abborrar eller gäddor. Men att rensa dem har jag aldrig varit bra på. Konstaterar detta efter att ha tittat dels på fisken som nu åkt in i ugnen, men också genom att slänga ett öga i diskhon. Köket är fullt av fjäll, diskhon full av fiskkött som borde följt med fisken in i ugnen och mina fingrar är fulla av skärsår. I ugnen ligger ett torftigt utskuret lapptäcke, en fisktrasa, och steks inbäddat bland enbär och andra kryddor. Doften är juvlig, men det är en sorglig syn.

Och jag kan inte skylla på slöa knivar, då jag så sent som i julas fick en extremt dyr och för ändamålet specialframtagen kniv i julklapp. Det blir till att endera uppsöka farbror Glenn för en kurs i fiskrensning, eller till att be fiskbilsfarbröderna att rensa åt mig framöver. För köket, fisken, diskhon; allt ser ut som ett slagfält i nuläget. Men det doftar gott, det gör det sannerligen...

I morgon fredag far undertecknad tillsammans med bl.a vår hälso- och sjukvårdsgruppledare Göran Larsson till Borås och Skene lasarett. Vi kommer träffa ledningen för SÄS i Borås, och på eftermiddagen träffar vi lite fackliga representanter i Skene. Det förekommer ju diskussioner om effektiviseringar och nedskärningar inom sjukhusvården i Sjuhärad, och vår uppgift som politiska företrädare är att se till att planerade förändringar inte drabbar den enskilde patienten.

Miljöpartiet säger ja till effektiviseringar, men nej till kortsiktiga besparingsåtgärder som riskerar leda till försämringar. Vi var också ett av få partier som sade nej till det i fjol fastställda effektiviseringskravet för regionen om 1%, eftersom osthyvelsprincipen inte är någon vidare princip.

Så har jag avgett mina röster i medlemsvalet till Miljöpartiets Europaparlamentsvalsedel. Som medlem fick man rangordna mellan 5 och 10 kandidater, jag valde att rösta på sex personer. Av dessa kom tre stycken från västsverige, och tre av rösterna lades på tre stycken duktiga kvinnor från övriga landet. Eftersom omröstningar tenderar missgynna kvinnor, valde jag därför att rösta på fem kvinnor och en man, totalt sett. Den 9 februari ska omröstningen vara genomförd och rösterna räknade.