Folkpartiets styrelse har inför sitt landsmöte föreslagit att alla gymnasieskolor på sikt ska erbjuda kinesiska som språktillval. Spontant tycker jag inte det är något dåligt förslag, men jag vänder mig mot termen "kinesiska". Det är ungefär lika vidlyftigt som att införa ett krav på att alla elever ska erbjudas att läsa germanska språk, eftersom den språkfamilj som bl.a Svenskan, Holländskan, Luxemburgskan och Isländskan tillhör, alla är närmre besläktade med varandra än vad den kinesiska språkfamiljen är.

Det som förenar den språkfamilj vi i dagligt tal kallar "kinesiska" är förstås tecknen (även om lokala variationer förekommer, om jag minns rätt), men språken/dialektena är väldigt olika. Själv tycker jag att vi borde vara modiga nog att erbjuda elver i gymnasiet att läsa språken/dialekterna mandarin eller kantonesiska, snarare än hakka och wu, eftersom de två sistnämnda språken/dialekterna, är ytterst lokala. Vad FP tycker i den frågan är svårt att lista ut av de knapphändiga uppgifter som hittills läckt ut...

Eders undertecknad försöker naturligtvis värva er att rösta på min melodi "Så stilla flyter floden under bron", (SMS:a 146 till tel nr 72470.

Men det finns också en del annat godis att finna bland inskickade webbjokrar, och som en del i hela karusellen har jag nu lyssnat igenom ett flertal.

Bäst: Piano (melodi 119)

Näst bäst: Floating Freely (melodi 044)

Gladast: Kom ut i månskenet (melodi 087)

Sorgligast: Ja, det blir nog min egen låt (melodi 146)

Märkligast: I love (melodi 068)

Sämst: Red Line (melodi 124)

Summan av mumman är att jag hoppas slå åtminstone två av dem i omröstningen (annars kommer jag baske mig inte klinka en ton till i mitt liv), men om ni fråga om slutsegrare så är mitt tips melodi 119.

MP ökar i storstäderna - och på landsorten, enligt Novus Opinion.
http://nyhetskanalen.se/1.1275424/2009/10/16/alliansen_rasar_i_storstaderna

Partiet är enligt mätningen tredje största parti både i de 51 storstadsnära kommunerna (10,1%) och bland landsbygdskommunerna (7,6%).

Wow, liksom!

Så har min lilla visa "Så stilla flyter floden under bron"  gått och blivit webbjokerbidrag i Melodifestivalen. Nr 146 har den, för dig som vill rösta på den, nu i veckan. Se, lyssna och rösta på SVT:s egen hemsida:

http://svtplay.se/v/1725592/146_sa_stilla_flyter_floden_under_bron

Jag ville pröva att sända in något helt annorlunda än de vanliga uptempolåtar som brukar vara med, sedan är förstås risken att människor uppfattar min melodi som alltför sorglig och dyster för att passa i Melodifestivalen. Helst hade jag sett att någon annan sjöng in låten (någon med starkare stämma än eders undertecknad), men eftersom det inte gick att ordna praktiskt så övertalades jag ändå att sända in min egen version.

Samtidigt vill jag passa på att ge SVT en eloge för det här med "webbjoker- tävlingen". Det ger oss fritidskompositörer möjlighet att trots små medel, brist på kontakter och utan tillgång till proffsiga studiofinesser, ändå kunna sända in melodier till tävlingen. Men om min melodi når ända fram till TV- sändningarna, då tror jag att jag får söka efter en annan sångare till låten, det gäller att inse sina begränsningar...

Sedan augusti har det gått i ett. Dagar och veckor rusar förbi medan jag och sekreterarkollegan Lise jobbar och donar. Tempot är väldigt högt, de stora paketen många och tiden knapp. Den här veckan har jag inte slutat jobba före kl 21 en enda kväll. Visserligen är det vansinnigt roligt, men det känns verkligen som att vi båda behöver en paus snart. Åtminstone en helt fri helg eller något, men det ser inte ut som att vi får någon sådan på den här sidan årsskiftet, dessvärre...

I dessa tider av beslutade motorvägsförbifarter, motorvägstunnlar, motorvägar och fortsatt subventionerade lastbilstransporter, så uttalar sig regeringen så gott som dagligen om vikten att nå framgångar på klimatmötet i Köpenhamn. Undertecknad kan inte låta bli att undra kring vem det är som ska nå framgångar när landets regering ideligen, i någon form av klimatets bakvända jenkadans tar ett par klimatvidriga beslut för varje klimatsmart beslut.

Jojo, det talas om Köpenhamnsmötet som avgörande, men sopa framför egen dörr, det vill regeringen tydligen inte. Hellre då bygga en ny motorvägssnutt någonstans och därigenom bygga in Sverige i en långsiktig miljö- och klimatskuld.

En gammal statsminister sade en gång: "Den som är satt i skuld är inte fri". Det gäller även klimatet, det. Dessvärre är det dock precis som inom ekonomin de arma själar som kommer efter oss, som får lida för dagens tillkortakommanden.

När det gäller klimatet är det inte ens säkert att de arma själarna bor i samma land eller på ens samma kontinent. De som i dag lider hårdast av västvärldens oförmåga att sluta göra fel, är dem som bor på de före detta paradisöarna i världens oceaner. Kiribati, exempelvis, är ett extremt utsatt land. Ett land och en kultur som förmodligen inte kommer finnas om 50-60 år.

Just nu väntar jag på tåget mot Göteborg. Ska på möte med de sekreterare som sitter med i beredningsgruppen för den styrgrupp som har till uppgift att se över Västra Götalandsregionens politiska organisation. Många av de arbetsgrupper som jag sitter med i, har väldigt långa namn. Bara ett konstaterande, så här på måndagsförmiddagen...

I gårdagens TTELA avslöjades hur djup krisen är på den barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen på Dalslands sjukhus. Två av tre tjänster är obesatta och om inget görs finns risk att avdelningen läggs ned. Inte därför att behovet minskat, inte för att politikerna vill, utan för att det helt enkelt råder personalbrist. Det är tydligen inte tillräckligt attraktivt att jobba på en liten enhet...

Frågan om BUP i Dalsland är ingalunda unik, snarare är den ett i raden på exempel på hur det går när en politiskt vald ledning inte vågar föra en tydlig personalpolitik. Och då talar jag inte om personal ur ett strikt ekonomiskt perspektiv, utan om  ren och skär personalpolitik.

På grund av felaktiga beslut på riksnivå för 10-15 år sedan, vilket leder till ständig brist på t.ex psykiatiker, och på grund av den strikt hierarkiska struktur som framför allt läkarförbundet är måna om att bevara, så är det ett synnerligen komplicerat snärje till personalstruktur, som den politiska ledningen i regionen har att hantera, det medges. Men det finns också otydlighet i den förda politiken. Varför arbetar man inte fram en regiongemensam strategi för att schemalägga läkarnas arberstid? Varför är man tillåtande till extraknäck för andra arbetsgivare i samma bransch? Och vem bär ansvaret för att personalen finns där behoven finns? Ja, det är några frågor där jag efterlyser att majoriteten framöver ger tydliga uppdrag till personalutskott och utförarstyrelser att utreda och lösa.

Som jag ser det, måste regionens Personalutskott ges de befogenheter som krävs, för att i samverkan med utförare, såsom NU- sjukvården, arbeta fram en långsiktig strategi för sådana frågor. Och när strategin väl är tagen, så ska den genomföras.

Men personalpolitik handlar också om de anställdas rätt till medinflytande i förändringsarbeten, att öka andelen heltidstjänster och utjämna löneklyftorna mellan könen. I flera av frågorna har (S), (C), (FP)- majoriteten arbetat aktivt genom åren, det medges. Men för att lyckas måste man ge tydligare direktiv till Personalutskottet och den personalstrategiska avdelningen, så utskottet och avdelningen verkligen tar på sig rollen att styra arbetet med regionens personalpolitik. Risken är annars att majoritens ambitioner på personalsidan snävas in till frågor om ekonomi, balans och budget. Och det lär vare sig göra medborgare eller anställda någon lycka...