I gårdagens TTELA avslöjades hur djup krisen är på den barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen på Dalslands sjukhus. Två av tre tjänster är obesatta och om inget görs finns risk att avdelningen läggs ned. Inte därför att behovet minskat, inte för att politikerna vill, utan för att det helt enkelt råder personalbrist. Det är tydligen inte tillräckligt attraktivt att jobba på en liten enhet...

Frågan om BUP i Dalsland är ingalunda unik, snarare är den ett i raden på exempel på hur det går när en politiskt vald ledning inte vågar föra en tydlig personalpolitik. Och då talar jag inte om personal ur ett strikt ekonomiskt perspektiv, utan om  ren och skär personalpolitik.

På grund av felaktiga beslut på riksnivå för 10-15 år sedan, vilket leder till ständig brist på t.ex psykiatiker, och på grund av den strikt hierarkiska struktur som framför allt läkarförbundet är måna om att bevara, så är det ett synnerligen komplicerat snärje till personalstruktur, som den politiska ledningen i regionen har att hantera, det medges. Men det finns också otydlighet i den förda politiken. Varför arbetar man inte fram en regiongemensam strategi för att schemalägga läkarnas arberstid? Varför är man tillåtande till extraknäck för andra arbetsgivare i samma bransch? Och vem bär ansvaret för att personalen finns där behoven finns? Ja, det är några frågor där jag efterlyser att majoriteten framöver ger tydliga uppdrag till personalutskott och utförarstyrelser att utreda och lösa.

Som jag ser det, måste regionens Personalutskott ges de befogenheter som krävs, för att i samverkan med utförare, såsom NU- sjukvården, arbeta fram en långsiktig strategi för sådana frågor. Och när strategin väl är tagen, så ska den genomföras.

Men personalpolitik handlar också om de anställdas rätt till medinflytande i förändringsarbeten, att öka andelen heltidstjänster och utjämna löneklyftorna mellan könen. I flera av frågorna har (S), (C), (FP)- majoriteten arbetat aktivt genom åren, det medges. Men för att lyckas måste man ge tydligare direktiv till Personalutskottet och den personalstrategiska avdelningen, så utskottet och avdelningen verkligen tar på sig rollen att styra arbetet med regionens personalpolitik. Risken är annars att majoritens ambitioner på personalsidan snävas in till frågor om ekonomi, balans och budget. Och det lär vare sig göra medborgare eller anställda någon lycka...