Internationellt var det den lite träiga och egocentriske Al Gore som gjorde klimatkrisen känd för folket. I Sverige var det den betydligt mer sympatiska och något mer trovärdige meterologen Pär Holmgren, SVT, som medvetandegjorde befolkningen om vad som håller på att hända med moder jord.

I ABC meddelar nu Pär Holmgren att han lämnar sin tjänst på Sveriges Television, för att kunna ägna sig heltid åt klimatkrisen. En anledning sägs också vara att klimatfrågorna tenderat ha blivit mer och mer politiska genom åren. Om Holmgren någon gång skulle vilja verka via politiken, tycker jag att de rödgröna bör erbjuda Holmgren miljöministerposten efter valet 2010. 

Israel, ett land på dryga 60 år, är ett land som hela tiden varit inblandat i konflikter. Till att börja med angreps landet av bl.a Syrien och Egypten redan när det var en dag gammalt. Några år senare angrep Israel, England och Frankrike delar av Egypten. 1967 genomfördes sexdagarskriget där Israel intog bland annat Västbanken, Gaza, Golanhöjderna och östra Jerusalem. FN krävde reträtt.

Sedan 60- talet har ovan nämnda områden kastats mellan hopp och förtvivlan, mellan fredssamtal, kriser, vapenvilor, terrorattacker och regelrätta anfall av elittrupper. Om man som utomstående ska utpeka skyldiga till att konflikten fortsätter utan ljusning, så blir det en tämligen lång lista av organisationer, stater, världssamfund och såklart också enskilda hökar.

Å ena sidan har vi Israel - ett land som av flera av sina grannar inte är önskvärt att existera. Bara Egypten och Jordanien har godkänt Israels rätt att existera, vilket såklart är ett grundläggande problem. Möjligtvis är det en av rädsla för sina stora och ovänligt sinnade grannar som Israel sett sig nödgade till att låta USA sponsra en uppgradering av försvaret till en militär stormakt. Men någonstans där begick förmodligen landet sitt första strategiska misstag. Det andra var förstås att försöka använda sin armé till att underkuva sig nya landområden. Att helt emot FN:s vision om en frizon för ett i världskriget misshandlat folk, sätta i verket en erövring av landområden tillhörande palestinierna. En folkgrupp, som sannerligen också lidit ont genom århundradenas lopp.

När Hamas bröt vapenvilan i slutet av 2008, mitt under Israels slutspurt inför valet, gjorde så palestiniernas regering ett enormt misstag, förmodligen det största strategiska misstaget som en regering någonsin kan göra sitt folk.  Problemet är förstås, att Hamas inte företräder sitt folk. Hamas företräder de intressen som för likt 60 år sedan, ville göra sig av med Israel - en gång för alla. Palestinierna förtjänar i sanning en bättre regering. Men det gör i sanning också israelerna. Frågan är om vi inom överskådlig tid kommer få uppleva en hållbar fred i mellanöstern, en tvåstatslösning. Jag hoppas, men det börjar bli svårt att tro på det.

Läste i DN att Bolivia vill dra Israel inför ICC - Internationella brottsmålsdomstolen för folkrättsliga brott. I så fall har vi nya problem. Vare sig Israel eller så särskilt många andra länder i området har godkänt domstolen...

För er som regelbundet följt skidskyttevärlden och Vinterstudion i SVT, är det förmodligen inte ovanligt att ni hört bisittare Grenemark bedrövas över den mentala låsningen hos Domeij. Hur Fia från Örnsköldsvik ständigt lyckas nolla på träningarna, men misslyckats totalt i skyttemomentet på tävlingarna.

Sofia Domeij har dock den här veckan gått från klarhet till klarhet. Från en suverän förstarunda i damstafetten, till en finfin 19:e plats i dagens sprint. Jag tror att hon, förutsatt att hon tar till sig av den sköna känslan i att skjuta snabbt och säkert, lär kunna nå pallen den här eller nästa säsong. Sverige har snart ytterligare en världsstjärna i skidskytte vid sidan av ACO och Jonsson, det känns i vart fall så...