Minns ni hemkunskapslektionerna i grundskolan? Hand upp alla ni som fick lära sig att röra i "åttor", dricka isvatten och baka scones.

Dessvärre fick man väldigt sällan på hemkunskapslektionerna lära sig frågor som handlade om livsmedelskvalitet, livsmedels- säsonger och annat som egentligen borde vara mer basic knowledge än att lära sig röra i "åttor":

- Som att lamm inte bör avnjutas till påsk, eftersom de lamm som slaktas vid den tiden fötts i november och uteslutande vuxit upp under lysrörslampor ätandes kraftfoder. Nej, att lamm ska avnjutas under senhösten, under en period då "naturligt" födda vårlamm fått växa upp ute på soliga ängar, ätandes klöver, björkris och timotej, sådant lärde man sig aldrig i hemkunskapen. Följden blev förstås att väldigt många aldrig ätit av det äkta smakrika får- och lammköttet, utan tuggat i sig något som påmint om farmors kofta, både i smak och konsistens.

- Som att färsk fisk bör avnjutas inom 3 dagar, och inte som i dag, när den "färska fisken" i fiskdisken ligger med mjöliga ögon och grå gälar, nära två veckor gammal. Sådant fick man tyvärr aldrig lära sig i hemkunskapen, vilket gör att väldigt många missat exakt hur gott det kan vara med kolja, och därför minskar på fiskätandet.

- Som att apelsiner inte är en enhetlig frukt, utan består av en massa spännande undergrupper. Där Navelinas är det första tecknet på en ny spännande säsong, och att smått i regel är saftigare än stort. Sådant fick man inte lära sig i hemkunskapen, varför butikerna tävlar om att sälja torra orangea bowlingklot till apelsiner i stället för att sälja saftiga apelsiner.

- Som att den tidiga säsongen småcitrus är naturligt gröna i sina skal, och att den mer organga färgen uppstår när kvällarna börjar bli kyliga i spanien. Och att säsongen inleds i september med små tunnskaliga syrliga Clauselinas (som ofta får heta Satsumas i Sverige, trots att Europeiska satsumas är mogna först i mitten av oktober), och avslutas med Minneolas i mitten av mars. Sådant fick man inte lära sig i hemkunskapen, varför butikerna numera ofta namnger hela gruppen som "Clementiner", trots att flera av småcitrusfrukterna inte ens är släkt med clementiner.

- Som att "svenska jordgubbar" är ett lika otydligt begrepp som "norska potatisar". Att jordgubbarnas rolls royce heter "Corona", oavsett om de är odlade i Sverige, Norge eller Italien, är ingen hemlighet för branchen, som dock gärna ersätter dessa goda bär med mindre välsmakande surkart på grund av långväga transporter (Coronan tål inte att fraktas långa vägar). Sådant fick man inte lära sig i hemkunskapen, vilket förmodligen är anledningen till att barnen i dag sockrar sina jordgubbar, vilket inte behövts om de fått smaka de fina sorterna.

- Att det finns fler äppelsorter att välja på än träiga Golden Delicius, tandköttsmördande Granny Smith och smaklösa Jona Gold och Gala. Att den svenska äppelskörden innehåller sorter som skulle kunna garantera svensk frukt i butiken från september till april är få som känner till. Och trots vissa ansträngningar från fruktbranchen, som att under 90- talet försöka kalla den svenska sorten Mutzu för "vinterguld", så väljer butiken att fortsätta sälja sina stentrista kärnfrukter från fjärran länder. Sådant fick man inte lära sig i hemkunskapen, vilket förmodligen är anledningen till att ingen driver på för en förändring.

Nej, det fanns mycket man inte lärde sig i hemkunskapen. Frånsett "bäst före datum", så fanns där ingen kvalitetsundervisning. Vi fick inte ens lära oss att anpassa matlagningen efter årstiden och livsmdlens säsonger. Nej, i stället för att få lära oss om kvalitét, så fick vi lära oss att röra i "åttor" och baka torra bakpulverbröd med uselt mjöl och mycket salt. Är det då konstigt att vi ägnar mindre och mindre tid i våra hem åt matlagning?

Har just kommit hem från några intressanta dagars möte i Stockholm. Känner mig dock stel och "leabrôten" i hela kroppen, och det värker i fingrar, svank och käkens fäste. Antar att det är nån form av tillfällig inflamatorisk historia, men har på grund av det hela fått svårt att sova vilket förstås gör att jag känner mig både trött och småirriterad. Grrr...

I övrigt är allt bra, mötet i Stockholm var bra, utbildningen likaså. Och i morgon ska jag delta på ett möte med Värmlands- miljöpartister. Måste ju börja lära känna dem, när det nu talas om att slå samman Västra Götaland och Värmland.

Så snart måste jag krypa till kojs, men först lite hederlig gammal 80- talshumor med pilsnerkänsla - Allo Allo på TV 4. Nog ska väl den kunna få mig på bättre humör...

Efter att ha suttit med på dagens Hälso- och sjukvårdsutskott har det etablerat sig en positiv magkänsla i mig. I tider av ekonomiska problem som de vi står inför, känns det ändå lättande att många av de frågor vi har uppe på agendan just nu, går åt rätt håll.

Det handlar om processen med att utveckla primärvården, VG Primärvård, där vi nu givits tid för ytterligare djupa analyser för att få fram en modell som andas långsiktigt positiv utveckling för regionens medborgare.

Det handlar om frågan om läkemedel och äldre, där mycket arbete nu läggs på att åtgärda de fel och brister som finns med överförskrivning och felmedicinering. Lite Lex Gulli, efter reportagen i Uppdrag Granskning.

Dessutom är samtalsklimatet gott. Även vid de tillfällen man inte är överens, så finns en stor ömsesidig respekt för varandras åsikter. Hälso- och sjukvårdsutskottet känns som en oas fri från pajkastning, beståendes av politiker och tjänstemän som delar intresset av att försöka lösa framtidens utmaningar för hälso- och sjukvården. Förmodligen är det därför som regionen just nu är inne i en fas med att omsätta mycket av det som diskuterats under många år, från ord till handling. Det bådar gott för framtiden...

Länderna Maldiverna, Västra Samoa, Kiribati och Tuvalu hotas mer än några andra länder av klimatkrisen. Detta då deras hela landyta ligger så lågt, att öarna inom bara ett 20- tal år kommer vara obeboeliga.

Maldivernas president Mohamed Nasheed går nu ut och vill förhandla om att köpa nya marker för sitt land och sina medmänniskor. Indien och Sri Lanka ligger högt på önskelistan, men Australien är förmodligen det troligaste, för den som tänkt åka till de Nya Maldiverna så småningom.

Klimatkrisen drabbar liksom de flesta kriser sällan dem som givit upphov till krisen. Som vanligt är det våra medmänniskor i tredje världen som drabbas hårdast. Detta sagt i tider då USA planerar för stödpaket till bilbranchen...

...kan jag rekommendera fisken i denna visa:

För några minuter sedan höll McCain sitt förlorartal, där han redogjorde för förlusten. Storsint och ödmjukt gratulerade han Obama till segern, uttalade sin önskan om att dennes mormor skulle fått uppleva valvinsten, samt gav budskapet om att det nu är dags att sluta upp bakom USA:s näste president.

En lång natts färd mot dag är över, valet är avgjort. Och för USA väntar en ny gryning efter epoken Bush...

I vårvintras tippade jag den allsvenska tabellen med Kalmar som given etta. Så här framåt höstkanten känns det som att jag i det stora hela träffat ganska rätt. Möjligtvis hade jag lite väl lågt ställda förväntningar på mitt eget hemmalag Elfsborg, trodde lite väl högt om Norrköping och lågt om Trelleborg, men annars ser mina tips ut att ligga ganska nära den förväntade slutställningen.

Så här tippade jag i vårvintras:

1. Kalmar FF (åter dags för ett hårt satsande lag i medelstor stad)

2. IFK Göteborg

3. Malmö FF

4. Halmstad

5. Elfsborg (sorry, men vem ska göra målen)

6. Djurgården

7. Helsingborg

8. Örebro

9. GAIS

10. Hammarby

11. IFK Norrköping

12. AIK

13. Gefle

14. GIF Sundsvall

15. Ljungskile (överraskar alla genom att inte bli sist)

16. Trelleborg

Så har de första vallokalerna öppnat portarna i det stora landet i väster. Själv är jag lite nervös, eftersom jag vid förra presidentvalet trodde på en vinst för Kerry mot Bush, men fick se mina förhoppningar grusade, måhända efter en ganska tät rösträkning.

Nu tror jag på vinst för Obama mot McCain, kanske främst för att en McCain- seger skulle innebära fyra år av tumhållande för att den åldrige mannen inte ska trilla av pinn. Pahlin som president vore nämligen spiken i kistan för det transatlantiska samarbetet, som varit tämligen frostigt det senaste åren, trots viss islossning i samband med finanskrisen.

Vinner Obama, vilket jag både hoppas och tror, så är min fromma förhoppning också att han omger sig av duktiga rådgivare när det gäller bl.a miljö -och klimatfrågor. Det finns en slags logik i att den presidentkandidat som haft ordet "förändring" som sitt stora signum, också borgar för en förändring i USA:s inställning kring de stora framtidsfrågorna.

Precis som finanskrisen kräver klimatkrisen en internationell samling. Precis som i fallet med finanskrisen är USA i mångt och mycket den nation som bär den största skulden till det uppkomna läget. Och precis som med finanskrisen är USA i mångt och mycket den nation som avgör huruvida vi lyckas lösa krisen med klimatet eller inte. I detta arbete känns det mer förtroendefullt med en demokrat som president i USA. Därför håller jag tummarna för Obama.