Islands statsminister Geir Haarde fick i dag hålla ett bistert tal till sin befolkning. Det är ingen nyhet att de Isländska bankerna uppfattats som tuffa aktörer på den internationella markanden under de senaste 10-12 åren. Däremot är bankernas kris på Island, också befolkningens kris, långt mycket mer tydligt än någon annanstans just nu.

I ett land med bara 300.000 invånare, där bankerna agerat internationellt och vuxit förbi den isländska staten, så slår den finansiella oron hårt.  Jag märkte själv i somras hur den isländska kronan fallit jämfört med för några år sedan. Och efter de senaste veckornas tumult är de isländska kronorna nu nere på i stort sett halva nivån, jämfört med vad som varit det normala de sista 10-12 åren. För landets invånare, som är beroende av import, har full panik brutit ut. Folk börjar hamstra mat, av rädsla för prisstegringarna. Inflationen är snart uppe i 20%.

Riksutvarpids sändingar går att följa direkt - de senaste klippen handlar om reaktionerna på de nödlagar som den isländska regeringen varit tvungna att införa.

Resultatet från Miljöpartiets medlemsomröstning om EU- medlemskapet innebär ett tydligt tummen ned till dem som tycker att Sverige bör lämna unionen. Samtidigt ska valresultatet inte ses som slutet på den kritik som vi Gröna riktar mot de nackdelar som finns med dagens EU. Tvärtom blir omröstningsresultatet avstampet för hur partiet ska lyckas kombinera ett slopat utträdeskrav med en mer nyanserad EU- kritik.

Som första parti i Sveriges Riksdag har vi nu ett parti som säger okej till EU- medlemskapet, men nej till mer av överstatlighet och byråkrati. Vi har ett parti som accepterar omröstningsresultatet från 1994, men som samtidigt aldrig kommer acceptera Lissabonfördraget.

För första gången har vi i Sveriges Riksdag ett parti som är garanterat EU- kritiska, men samtidigt väljer att svälja förtreten och inse att de egna väljarna vill att Sverige ska vara kvar.

För första gången på många år kommer Reinfeldt och blåögda riksdagspolitiker inte kunna kasta tillbaks all vår framförda kritik med "Varför ska vi lyssna på er, ni vill ju ändå bara gå ur".

Omröstningsresultatet har avskaffat ett av hindren till en nyanserad EU- kritisk debatt. Samtidigt tror jag att (mp):s nya hållning i EU- frågan, också speglar den bild som det stora flertalet har bland svenska folket, inte bara inom den egna medlemskåren. Jag tror att det finns ett utbrett missnöje med EU, men man accepterar ändå medlemskapet. Därför ser jag framtiden an med tillförsikt.