Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion riktar i sina remissvar skarp kritik mot Public Service- utredningen. Det gör de rätt i, tycker jag. Förslaget om att licensavgiften i framtiden ska gå direkt till bolagen, beskattas, och sedan betalas ut som bidrag, är inget annat än ett hot mot svenska folkets fristående public service- företags oberoende.

Många tycker förmodligen inte att det här är någon fråga att fästa så stor vikt vid, ingen kan väl tro att (m)- eller (s)- ledda regeringar skulle lägga fingrarna emellan eller nosen i blöt? Nej, kanske inte, men blotta möjligheten skrämmer mig, inte som politiker utan som medborgare. Tänk bara vad som skulle kunna ske i ett läge där totalitära rörelser, genom missnöjesröster mot det politiska etablissemanget, vinner ett val. Helt plötsligt skulle SR, SVT och UR då riskera hamna i samma kniviga sits som dagens stats- TV befinner sig i, i länder som Vitryssland, Kuba, Venezuela och Ryssland. Ett läge där pressfrihet och möjligheter att stå fria från styret i landet blir en omöjlighet.

Jag hoppas innerligt att förslaget från Public Service- utredningen läggs i papperskorgen, och att regeringen tar till sig av synpunkterna från våra tre förtroendeingivande public service- bolag.