Efter Stefan Holms medaljmiss i Peking minskade chanserna rejält för att Sverige ska lyckas vinna hem någon guldmedalj. Holm gjorde en godkänd insats, fyra i ett OS är inget dåligt resultat. Och visst, det finns ännu medaljchanser i segling, och kanske Carolina Klüft eller Anna Söderberg lyckas uträtta stordåd, men det börjar osa fiasko om den svenska OS- satsningen. I nuläget är Sverige rejält förbisprungna av våra nordiska grannländer i medaljligan, bara lilla Island ligger efter oss.

Det stora bottennappet hittills har varit simningen, en idrott där Sverige ska kamma hem medaljer. I år var några ynka sistaplatser i finalerna allt som uppnåddes, och glädjeämnena var få. Till skillnad mot i Stefan Holms fall, så är simmarnas insatser (med några få lysande undantag) inte godkända.

Det har varit ett OS med tvivelaktiga utslagningar (Ara i brottning och Linus i höjdhopp), otur (Sanna i 100m häck, fotbollslandslagets lottning och Tessan i 50m simning), skador (Christian O i tresteg) men också underprestation när det väl gällde (segling, ridning, simning) och allmänt missmod, verkar det som.

Visst, det finns som vanligt grenar där svenskarna presterat bättre än förväntat. I såväl cykling, tennis, skytte, simhopp och handboll har de svenska OS- deltagarna presterat bättre än man kunde förvänta sig. Det är också i två av dessa grenar som de tre kvarvarande medaljerna (efter att IOK fråntog Ara sitt brons) hämtades hem.

Ur svensk synpunkt verkar OS bara bli succé på ett vis - SVT:s sändningar har hållt en jämn och hög kvalitét från första start. Kommentators- ess som Jacob Hård, Björn Fagerlind, Staffan Lindeborg, Roger Blomqvist, Jonas Karlsson och inte minst programledarna Marie Lehman och André Pops, har skött det riktigt snyggt. Och expertkommentatorerna har varit både duktiga och roliga att lyssna på. Snyggt skött, SVT.