I andra människors öron låter svenskan som ett mycket sjungande språk. Vi glider upp i flera tontoppar när vi pratar, vilket uppfattas som ganska exotiskt hos europeerna i syd- och mellaneuropa. Titta bara på den här Bergman- parodin från 1968, som visar hur man tyckte att teatersvenskan från Ingmar Bergmans filmer lät. Frånsett allvaret (nåja) i en tennismatch med döden, så är det inte långt till den svenske kockens "börk"- ande...

(som fotnot kan sägas, att slutvisan i filmen är exakt densamma som användes i Närradio Ulricehamn förr om åren: "Lyssna på radio Ulericehamn, det gör vi alla...")

I dag sitter jag i Mariestad och jobbar. Anledningen är främst på grund av att Mariestad har det regionhus som jag är minst frekvent i. Därför, när tillfälle ges, så känner jag mig manad att resa hit. Ett förträffligt hus med många distansarbetsrum. Tyvärr alltför dåligt nyttjade...