Det var lite av skammens rodnad över justitieminister Beatrice Ask (m), när hon i dagens Aktuellt tvingades försvara förslaget till en ny datalagringslag, trots att kritiken är massiv från de flesta instanser. Försvar för en lag som Ask mycket riktigt påpekade, är följden av att hennes företrädare som justitieminister, Thomas Bodström (s), var ivrig pådrivare för att införa, och som EU nu tvingar medlemsstaterna att genomdriva.

Problemställningen är dock densamma som tidigare: Hur kan det vara okej att man ska registrera samtliga människors privata samtal, mejl och SMS, trots att de inte är föremål för brottsundersökning? Att alla medborgares trafik över telefon och internet registreras och sparas i minst ett år, det är ett brott mot grundläggande rättigheter, och skapar i förlängningen ett samhälle där åsiktsregistrering, liv och leverne kan kartläggas som aldrig förr.

Någonstans måste frågan ställas - hur stora eftergifter i den personliga integriteten ska vi tvingas göra för att fånga de grymmaste brottslingarna? Är värdet av att möjliggöra sådnana ingripanden viktigare än avkallet på frihet för laglydiga människor? Frågar du mig, blir svaret nej. Det är inte värt priset vi alla får betala. Någonstans långt därinne i rodnaden bakom Asks vältaliga svar, känns det som att hon egentligen delar den bedömningen, men väljer att vika ner sig. Trist att hon inte vågar ta strid mot regeringen, mot Bodström (s) och mot EU, om du frågar mig.

Finskan är ett språk som vi svenskar haft oerhört svårt för att lära, trots att länderna hängde samman i över 500 år. Men det går väl att ändra på, kanske. Om man för samman en av tidernas största finska sångare med en av tidernas största svenska låtskrivare, så blir resultatet så här...

Jag har på omvägar fått höra att vissa medlemmar vill att jag ska tala om vilka personer jag stödjer i olika interna val som kommer göras under den närmsta tiden. Nåväl, här kommer en lista (sen får vi se till vilka val jag har rösträtt):

Ordförande mp Väst:

Jag förordar, likt min förre kollega som ordförande i den styrelsen (Birgit Karlsson), att Laila Åkerberg blir vald till ordförnade efter Peter Rådberg som avgår i samband med årsmötet. Hon är den som känner partiet bäst av de personer som hittills avslöjat att de kandiderar. Hon känner till mp Västs lite bångstyriga historia och kommer därför kunna tackla eventuella problem som dyker upp längs resan. Laila  hyser heller inga andra ambitioner med uppdraget än att organisationen ska fungera så bra som möjligt, för henne är posten ingen språngbräda mot framtida positioner. Den inställningen tilltalar mig.

Partistyrelsen:

Jag förordar Göran Larsson, då det behövs ytterligare kompetens kring regionpolitiska frågor i partistyrelsen. Dessutom - det har aldrig någonsin funnits en person med i PS, som samtidigt varit aktiv politiker i Västra Götalandsregionen. Det är dags nu.

Valsedeln till Europaparlamentet:

För att västsverige ska få en bra valrörelse förordar jag att Max Andersson, Göteborg, och Lena Klevenås, Alingsås, ska hamna högt upp på listan. Båda två är mycket insatta, och kommer göra en god insats om de får förtroendet att stå högt upp på listan. Jag förlitar mig på att Göteborgarna nominerar Max (vars kandidatur jag stödjer fullt ut), och kommer i Norra Älvsborg arbeta för att Lena ska ställa upp som kandidat.

Det var det, mina önskemål och förhoppningar är nu lagda i dagen.

Vår för tillfället tjänstledige gruppledare i Borås, Tomas Eriksson, tillbringar just nu den mesta delen av tiden i centrala Stockholm. I går mötte jag honom som hastigast på ett möte på Sveriges Kommuner och Landsting, på Hornsgatan. Allt verkade gott med honom, även om det mest blev en kommunikation via papperslappar, så vi inte skulle störa mötet.

Mötet i sig, med Styrelsen för Miljöpartister i Landsting och Kommuner, var av det bättre slaget. Det är ett trevligt gäng med människor, och vi diskuterade bland annat upplägget av årets kommun- och landstingsdagar som går av stapeln i Göteborg i oktober.