Den gångna veckans medvetna val att tona ner mitt politiska engagemang på fritiden tycks ha givit effekt. Magen krånglar inte lika mycket, och de sumpsvarta blaffor jag lagt, har bara visat sig någon enstaka gång de sista dygnen. Skönt!

Skönt är det också, att upptäcka att man kan lägga krut på annat. Jag har varit vansinnigt kreativ de här kvällarna, men i annat än politik. Jag har snickrat på en hemsida, fortsatt skriva på en bok som jag haft liggandes och vilandes i en mapp i gamla datorn i över ett år. Har också hunnit besöka badhuset flera gånger, och simmat och mått gott.

Så här på en veckas distans ter det sig fullständigt riktigt att ha avsagt sig kandidaturen till PS, men det innebär inte att jag inte kommer ställa upp igen någon gång i framtiden...

Sverige är en tämligen liten nation inom skidskyttet. Under många år gladdes vi åt allt som innebar poängplats i världscupen. Sedan blev vi bortskämda med framgångar, levererade av profiler som Magdalena Forsberg, Anna- Carin Olofsson och Björn Ferry. Och i dag, när svenska laget (en gravid Olofsson, Jonsson, Ferry och Bergman) gled i mål på en fjärde plats, var kritiken genast hård från kommentatorer. Domen är hård inom idrottsvärlden. Allt utanför pallen innebär tydligtvis fiasko. En trist inställning, tycker jag...

Vänsterledaren Lars Ohly går idag ut och meddelar att han och hans parti inte är intresserade av att delta i alternativet till alliansen. Ohly menar enligt SVT Text att "det inte är ett framgångsrecept". En bedömning som han och Vänsterpartiet är tämligen ensamma om att göra.

En gammal klassisk term inom efterkrigstidens Sverige (typ sen 1818) har varit att samarbete ger styrka. Det visade sig inte minst i förra valrörelsen, där de partier som ställde upp med en gemensam ambition att bilda regering, också belönades med väljarnas förtroende. Som tur är, kan man konstatera att (v) inte behövs för att bilda ett slagkraftigt alternativ till alliansen, (mp) och (s) skulle, om opinionssiffrorna står sig, i praktiken ha möjlighet att bilda en majoritetsregering efter nästa val.

Samtidigt är det trist att (v) stakar ut sig själva från den politiska kartan. Många av partiets företrädare är jäkligt duktiga och drivande, flera av dem pragmatiskt lagda. För alla dem återstår nu att fundera över sin framtid i ett parti som säger nej till att vara med och arbeta fram ett slagkraftigt alternativ till alliansen...