Humanistiskt patosbefriade Sverigedemokrater lär väl slå volter av glädje, men för oss andra är det en sorgens dag. Regeringen visar på fullständig humanistisk kollaps när de nu inför krav på försörjning och bostad för att barn ska få komma till sina föräldrar, bland dem som fått uppehållstillstånd.

Den alltid like suveräne Birger Schlaug skriver dräpande och avslöjande om det hela på sin blogg. Själv är jag så förbannad att jag knappt gitter skriva. Det är dags att starta en proteströrelse mot beslutet, tycker jag.

På grund av katarren är det dags att göra en Mitt Romney. Jag avsäger mig härmed kandidaturen till Miljöpartiets styrelse. Har man fått stränga rekommendationer från läkarhåll att ägna fritiden åt annat  än partipolitik, så är det nog läge att följa dem. Så i stället för intressanta helger med partistyrelsen, kommer jag odla mina andra fritidsintressen, såsom att vara ute och vandra, gå och fiska, spela lite på keyboarden eller ta några simtag i simhallen.

Vill samtidigt passa på och tacka för allt stöd och all den uppmuntran över kandidaturen, som inkommit till mejlboxen de senaste veckorna. Sådant värmer, ska ni veta! Den uppmuntran överträffade mina vildaste gissningar, och gör att jag känner mig manad att ställa upp som kandidat vid ett senare tillfälle, när min arbets- och livssituation medger det.

Vänligen Tony Johansson