Isande i staden en kväll i januari,

där vid esplanaden biter frosten tag i,

fattig man med pava och revor i revären.

Han säger: -Snälla rara, finns logi här över kvällen?

Med mössan i hand står han bugande i bland,

men folk skiter i en fattig mans bryderi.

Nej moder Svea till svar, säger hon inga rum har,

av välfärden som en gång var, bara fernissan är kvar...

- - - -

Om jag fick framföra en förhoppning till mitt parti, är det att vi anstränger oss ännu hårdare än i dag med att ta itu med hemlösheten. Detta tillstånd är inte värdigt ett av de länder som brukar slå sig hårdast för bröstet, när solidaritet och rättvisa kommer på tal. Och till det samhället är såväl höger som vänster skyldiga - när det hårda 90- talet satte in fällde såväl Carlsson/Persson som Bildt upp skygglapparna, och trots goda tider och nya ledare för (s) och (m), så är skygglapparna fortsfarande uppfällda, nästan som att man låtsas om som att problemet inte finns.

Skämmigt och riktigt uselt, tamej sjutton...

Trettondagshelgen är min favorit av de tre stora helgerna i midvintertid. Till skillnad från jul och nyår är trettondag jul helt utan krav. En skön dag för ro och frid, att ta en långpromenad på, att skriva ett brev (riktigt, och inte via ettor och nollor), att mysa och avnjuta tillsammans med en kopp varm choklad, en god bok och ett par nybakade tekakor.

Julstressen är över, sviterna efter nyåret likaså. Nej, trettondag jul är absolut en helg att njuta av.

I går var jag på kalas hos min schwester Ester (eg Yvette), vilket var mycket trivsamt. Hon bjöd på en annorlunda smörgåstårta, fylld till brädden med Roquefort- ost och andra ostiga smakigheter. Och gott sällskap var det också, även om födelsedagsbarnet självt, Jimmy, höll sig på sitt rum och spelte dataspel med gitarr.

Det enda tråkiga med trettondag jul, är att fjortondag jul innebär vardag igen. Dags att börja ta jobbet på allvar igen, och inte bara lyssna av telefonsvarare och läsa mail. Ett kul jobb har jag, men också tidskrävande. Till helgen ska jag till Uppsala på möten, vilket är lite trist, när jag egentligen skulle vilja fortsätta på den invanda jul- vägen, och sitta i goda vänners lag och spela Canasta, Alfapet, Yatzy eller Trivial Pursuit. Fast i och för sig finns den bästa Alfapet- motståndaren på jobbet. Lise är hittills okrönt mästarinna av det spelet.

God fortsättning på er alla!

Som tokig i längdskidor tar jag mig tillfället att skrika ut: -Äntligen!!!

20- åriga Charlotte Kalla avslutade Tour de ski med en praktfull uppvisning i den mördande uppförslutan i den avslutande deltävlingen uppför slalombacken i Val di Fiemme. Därmed har Tärendös och hela Sveriges stolthet inom längskidåkningen överträffat alla förväntningar som ställts inför säsongen (förmodligen även sina egna högt ställda).

Jag vill därför, endast 6 dagar in på det nya året, å det starkaste rekommendera Svenska Dagbladets bragdmedalj- jury att avsluta sökandet - bragdmedaljen 2008 måste gå till Kalla. Maken till genombrott i världseliten har aldrig förr inträffat för en svensk, möjligtvis med undantag av friidrottaren Carolina Klüft.

De svenska skiddamerna är fjärran från det mörka 90- talet, när en plats på topp 20 ansågs ouppnåligt. I dag kryllar där av talanger, även bakom suveränen Charlotte Kalla. Namn som Anna Hansson, Brita Norgren, Lina Andersson och Anna Dahlberg gör att damlaget har en större bredd än någonsin tidigare och känns som en stark guldkandidat i VM 2009. Detta glädjer mitt lilla längdskidshjärta!

Sanering av Viskan med badplats som mål, utredning av spårburen trafik och ekologiskt boende. Det är några av de frågor som (mp) väljer att lyfta i Borås, när man nu presenterar idéer för ett miljö- och klimatsmart Borås. Som ex- boråsare blir man stolt över kollegorna i landets om inte vackraste, så åtminstonde trevligaste stad.

Läs mer i dagens Borås Tidning.

Otroligt, vad tiden går. 2008 är här, vilket känns lite overkligt tycker jag. När jag gick i klass 4a på Sandaredsskolan fick vi en uppgift utav vår nya klassförståndare, min underbaraste skolfröken Yvonne Å Johansson. Uppgiften gick ut på att skriva hur ens liv skulle se ut år 2010, vilket på den tiden kändes väldigt avlägset, men som i och med årsskiftet börjar vänta bakom hörnet, på något vis...

Jag var nog lite knas redan på den tiden, för när jag plockar fram den skriftliga redovisningen, så visar det sig att jag litade på Birgitta Dahl, som lovat avveckla kärnkraften senast 2010, men sen när höll en (s)- politiker sina löften i klimat- och energifrågor? Min för egen del i redovisningen, var den största målsättning var att ha besökt Versailles i Paris, Lutande tornet i Pisa samt det glada Hudik.

När jag några år senare kom till det glada Hudik, så insåg jag dock att ryktet vida överträffade verkligheten, vilket förmodligen tog planerna på Lutande tornet och Versailles ur hågen på mig, jag har faktiskt aldrig varit i vare sig Italien eller Frankrike. Och även om jag någon gång gärna skulle vilja resa dit, så finns det nog viktigare spörsmål för ett gott liv, än att ha hunnit dit före år 2010...

Men det var faktiskt lite kul att kunna återkomma till den gamla redovisningen, för vilken jag fått fyra gröna stjärnor av fem, utav Yvonne. Till skillnad från andra klassföreståndare körde hon med grönpenna i stället för rödpenna, vet inte riktigt varför.

Nåväl, med hopp om en god fortsättning på det nya året, så är det dessvärre med stor förvissning, som mina planer på att besöka Versailles och Lutande Tornet i Pisa, kommer vara genomförda innan Birgitta Dahls löften om kärnkraftsavveckling kommer vara det...