En kortvarig lycka i vintermörkret. I dag när jag kom hem från Göteborg möttes jag av ett tunt, men ändå vitt snötäcke, och flingorna föll mjukt mot min tämligen nyklippta kalufs. I morgon lär det regna igen, men för ett ögonblick tar jag mig tid att njuta åt en vit vinter, och sänder en tanke till alla de eldsjälar som dagligen ägnar sig åt att kämpa för ett långsiktigt hållbart samhälle, inte minst för att också våra kommande generationer ska få glädjas åt ett härligt snöfall...

Även som oppositionspolitiker måste man ibland kosta på sig att ge beröm till majoriteten, och i Västra Götalandsregionen känns det som att de styrande partierna (s), (c) och (fp) börjat år 2008 lovande. Flera för regionen viktiga frågor är nu föremål för breda partiövergripande och blocköverskridande överläggningar i regionen, något som jag, tillhörande ett oppositionsparti, naturligtvis känner uppskattning kring.

Bland annat har förts dialoger kring frågor som resepolicy, utveckling av regionens styrmodeller (beställar- utförarsystemet) samt för att utveckla primärvården. Hittills har majoritetsföreträdarna (där socialdemokraterna Roland Andersson och Karin Engdahl samt folkpartisten Jonas Andersson varit de drivande), varit lyhörda för oss övriga partiers frågor och synpunkter, och faktiskt visat uppenbara intressen för att få till stånd så breda och hållbara lösningar som möjligt.

Att majoriteten nu, efter några år som präglats av mer slutenhet i arbetet, öppnar upp för bredare överläggningar, känns skönt. Som oppositionspartier kan man göra ett vägval - antingen går man i hård konfrontation mot allt som de styrande tar sig för, eller också försöker man i konstruktiv anda arbeta för att nå en bred överenskommelse. Personligen tycker jag att Miljöpartiet klarat balansgången mellan polymik och konstruktivitet ganska okej genom åren, men det är naturligtvis främst upp till andra att bedöma. Visst, vi har säkert gjort ett och annat utspel genom åren, som varit kanske lite förhastat och lite för kritiskt till hur (s), (c) och (fp) arbetat, men vi har också alltid varit noga med att visa vårt stöd de gånger vi anser att majoriteten har förtjänat det.

Inledningen av år 2008 känns positiv, rent politiskt. Måhända är majoritetens ökade intresse för att ha med oss oppositionspartier i diskussionerna ett resultatet av att utmaningarna inför framtiden är stora, och behovet av samarbete över blockgränserna mer nödvändiga nu när konjunkturen snart vänder, än när tiderna präglats av stigande intäkter och goda prognoser. Det får vara hur det vill med det - jag tror att det förbättrade klimatet mellan partierna i regionen kommer leda till en positivare utveckling för medborgarna, än om de folkvaldas kraft uteslutande hade gått åt till att käbbla med varandra...

Efter ganska många turer valde i dag en enig regionstyrelse att anta ett förslag till resepolicy för Västra Götalandsregionens personal och politiker. Policyn går ganska långt i såväl miljö- som säkerhetstänkande, det känns äntligen som att majoriteten, bestående av (s), (c) och (fp), börjar förstå att det är dags att gå från ord till handling - att börja sopa rent framför egen dörr.

Exempelvis innehåller policyn en tuff skrivning om att flygresor inte ska göras om avståndet är kortare än 50 mil, det vill säga att politiker och tjänstemän som förr flugit till huvudstaden, får hädanefter ta tåget.

Ett viktigt och bra beslut, fattat av en regionstyresle som äntligen börjar omsätta ord till handling. Inte en dag för tidigt...

... nu får det sannerligen vara nog för i dag. Åkte till Vänersborg vid femsnåret i morse, och har inte hunnit hem än. Det märks att Lise är på semester, i dag har jag jobbat hela dagen, och ändå inte hunnit med ett dyft av det jag skulle. Men nästa buss går ca kl 21.30, och den ska jag baske mig med. Så nu får det vara slutknåpat för i dag. Och hör sen...

Jag gillar inte, och brukar överhuvudtaget inte kandidera till uppdrag. Därför känns det både ovant, roligt, spännande och skrämmande, att nu, tillsammans med urduktiga och erfarna politikern Göran, ha tagit klivet ut och blivit kandidat till Partistyrelsen. Särskilt i ett läge där vissa av våra medlemmar river sig i huvudet, och funderar kring varför (mp) inte lyfter mot skyarna, trots att våra hjärtefrågor är på var persons läppar...

Förra gången jag kandiderade till ett internt uppdrag, gjorde jag det också tillsammans med någon annan. Den gången var det tillsammans med Birgit Karlsson från Åmål, och vi blev faktiskt valda till ett delat ordförandeskap för mp Västs styrelse. Vi jobbade väldigt bra tillsammans, och trots ett svårt utgångsläge med revirpinkande valkretsar, så hade vi vansinnigt kul. Vi försökte jobba enligt devisen att om vi lyckades entusisamera och aktivera styrelsen, så kanske vi också skulle lyckas entusiasmera och aktivera partiets medlemmar. Vi försökte skapa en atmosfär där medlemmarnas fördelar och styrkor vårdades och uppmuntrades, medan vi försökte visa förståelse för varandras svagheter och brister. Jag vet inte om vi lyckades fullt ut, men är samtidigt övertygad om att det är rätt väg att gå, och det även på riksnivå.

Om vi lär oss att uppskatta varandras fördelar och styrkor, samtidigt som vi lär oss respektera varandras brister och svagheter, så når vi en ökad respekt och lyhördhet. Och förhoppningsvis kan det uppnås både inom styrelse, riksdagsgrupp och hos partiets medlemmar. Åtminstonde måste det vara målet.

Genom att hysa förståelse för varandras svagheter, och lära oss att uppskatta varandras styrkor, så tror jag vi kommer få ett mer entusiastiskt Miljöparti. Och min övertygelse är att ett parti som präglas av entusiasm internt, också lär bemötas med entusiasm av väljarkåren.

I dag har jag sänt ut en kallelse till beredningsmöte mellan ansvariga miljöpartister i regionen, och kommunpolitiker från Göteborg, Härryda, Bollebygd och Borås, angående kollektivtrafiken mellan Västra Götalandsregionens två stora befolkningscentra: Göteborg (med ca 700.000 inv i närområdet) och Borås (med ca 200.000 inv i närområdet). I denna del av västsverige bor omkring 2/3 av regionens befolkning, ändå har kollektivtrafiken ständigt varit underdimensionerad.

Häromdagen gjorde (m) ett utspel kring framtidens kollektivtrafik längs med sträckan. Ett gott initiativ, men om man läser artikeln nogrannare finner man en del brister. Exempelvis borde många av dem som bor mellan de båda stadskärnorna, ställa frågan kring vilket sätt (m) tillgodoser deras behov?  Likaså måste alla rörelsehindrade, småbarnsföräldrar med barnvagnar, shoppingsugna och andra resenärer som av komfortskäl väljer tåget, vi måste ställa oss frågan kring om inte (m):s förslag skulle innebära slutet för persontrafik på järnvägen mellan Borås och Göteborg. Åtminstone tills den nya Götalandsbanan står klar (med denna regerings vaghet, förmodligen lagom till pensionsdags för en annan)...

Nej, det krävs en djupare analys, bättre underlag och en trafik anpassad inte bara för dem som vill ta sig snabbast från stadskärna till stadskärna, utan som också uppskattar annan form av kvalitét, eller som råkar bo i Rävlanda, Sandared, Mölnlycke eller någon annanstans där bussarna inte tänkts stanna, eller rentav bara fara förbi. Därför stressar inte vi Miljöpartister fram med ett utspel, utan vill istället ta initiativ till en dialog.

Om en sak är dock moderater och miljöpartister överens om längs med sträckan Göteborg - Borås: Kollektivtrafiken måste byggas ut, och Götalandsbanan måste förverkligas snarast! En framgång, bara det, jämfört med hur det lät från de blå för bara några år sedan...

Bland många aktiva partister som följer opinionsrapporteringar, brukar Sifos mätningar anses vara mest tillförlitliga. Jag vet inte hur det ligger till med det, men den Sifo- mätning som presenteras i dagens nummer av den lokala nyhetstidningen i Stockholm, Svenska Dagbladet, innebär i så fall onekligen en trevlig läsning för oss som förespråkar alternativet till alliansen. I den mätningen är gapet mellan allians och alternativ hela 15,4%, och Miljöpartiet noterar för andra gången i en opinionsmätning i januari, ett stöd över 7 %. Så visst blir man glad.

En annan intressant vinkling av mätresultatet ges av SvD:s ledarblogg.

I dag var det inte grått, när man tittade ut. Det var blått. Nån hade tänt lampan. Så jag snörade på mig skorna, virade in mig i halsduken, och vandrade ut nån minut. En härlig upplevelse, att känna solen smeka kinderna, kände genast hur mycket man saknat den, hur mycket den betyder för en. Wow, liksom, en dag när solens bleka januarisken letar sig ner ända ner till oss här på markytan, en sån dag är en bra dag...