Sveriges Radio rapporterar att den tyske förbundskanslern Angela Merkels parti, CDU, tappar stort i delstatsvalen i Niedersachsen och Hessen. I Hessen ser det av allt att döma ut som det blir maktskifte. Se där, det är inte bara i Sverige som de religiösa partierna på högerkanten går kräftgång just nu.

Som sagt, den här helgen har jag inte gjort något särskilt. Njutit av solen, putsat fönstren, varit ute och promenerat. Och gjort hallonsaft. På grund av trasig frys, råkade jag komma över flera liter hallon. Så för den som kommer förbi, så bjuds det på hallonsaft den närmsta tiden.

När jag var färdig hade jag inget att göra, och satte mig därför och klinkade lite på klaviaturen. Hade tydligen hallonsaft i hjärnan, för ut kom en visa om hallonsaft, och en gammal man som suktade efter starkare drycker. En nonsensvisa förvisso, men bättre att ha sysselsatt sig med att göra nonsens, än att inte göra något. Texten följer nedan. Vill ni ha låten, så mailas den över för den som anmäler intresse...

1.

Som en liten pilt, jag satt i en berså,

på en liten filt, där farsan kröka på.

Dropparna han spillt, fick mig att hicka vilt.

men när jag had slickat i mig,

så sa mamma då!

Vet hut nu min lille gosse,

du som huvet har på skaft,

För känner du utav törsten,

så finns det ju hallonsaft!

Refr.

Jag vill ha,

drycker som är starka.

Starka.

Men mamma hon ville inte,

att jag skulle smaka sprit,

Hon sa du är för liten,

och sprit hör inte dit.

För många spriten fångar,

din pappa har blir fast,

därför får du hallonsaft.

2.

Sen så blev ja större, myndig blev ja då,

och ja satt och tänkte: ja vill pröva på.

Men min lilla fästmö, som jag hade kär,

Hon sa till mig låt bli,

för se spriten den tär.

Vet hut nu min lille fästman,

du som huvet har på skaft,

om strupen är full utav damm,

så finns det ju hallonsaft!

Refr.

Jag vill ha,

drycker som är starka.

Starka.

Men inte ens när vi giftes,

fick jag välan smaka sprit,

Bland alla fagra löften,

jag lova att va vit.

Och trots att jag med ett vinglas,

försvann ut och tog en rast,

så var däruti hallonsaft.

3.

Sen så blev jag gammal, flytta in på hem,

När vi skulle äta, tänkte jag igen.

Att jag ville smaka, starkt nån enda gång,

Men när som jag hade hällt upp,

tog skötarn hand om.

Vet hut nu min lille gubbe,

du som huvet har på skaft,

förbjudet det är med nubbe,

Här blir bara hallonsaft.

Refr.

Jag vill ha,

drycker som är starka.

Starka.

Men sköterskan sa anamma,

du får inte dricka brus.

Hon sa du är för gammal,

din mage tål ej rus.

Och när vi byter blöja,

så vill jag inte nej,

torka lös skit mer på dej.

4.

Sen så blev jag död, ja stod hos sankte Per

Neråt syntes glöd, jag tänkte inte där.

Jag har varit snäller, jag har varit rar,

Men sen tänkte jag att spriten,

hos djäveln dom har.

Säg Per får jag vandra ner dit,

fast jag har vart ganska snäll?

Jag tror att där finns en del sprit,

jag vill festa till i kväll.

Refr.

Jag vill ha,

drycker som är starka.

Starka.

//Men inte ens ner hos djäveln,

fick jag välan smaka sprit,

han sa: Allt vin är där uppe,

Här nere så väntar slit.

Nån gång kan det kanske hända,

att du får en liten rast,

och ett glas med hallonsaft.//

Som sagt, en nonsensvisa, det blev det...

Nästa vecka ska jag en sväng till Stockholm. Som landsbygdsbo är det bara att acceptera - det är ett annat tempo, en annan kultur i huvudstaden än på landet. Det är så i dag, och det var så för 100 år sedan. Nedan kommer skriften från en informationsfolder som delades ut till bönderna när de for till Stockholm för att protestera mot regeringen Staaf 1914:

 --------------

1. Följ aldrig med obekanta personer. Varhelst ni se en person i studentmössa, vänd er till honom, och han lämnar erfoderliga anvisningar och hjälp! Poliskonstaplar och scouter lämna korrekta upplysningar.

2. Undvik större folksamlingar, i vilka ligister, ficktjyvar och annat slödder alltid bruka hålla sig framme.

3. Från mindre väl kända hotel utdelas kort med uppmaning att besöka dem. Deltagare i Bondetåget: Se noga upp för detta geschäft! Följ aldrig med till illa beryktade hotell!

 -------------

 Tänka sig, på hundra år har inte mycket hänt. Läser man internationella resebroscyrer till Stockholm, är tipsen ganska lika dem som lämnades 1914...

Snön har i stort sett smält bort, men solen är framme, och med den ljuset. Har varit ute på en långpromenad. Packade mig ut redan vid 8.30, och kom just innanför dörren. Så med härligt rosenröda kinder sitter jag nu och betraktar hur solen tränger in genom ovanligt skitiga fönster. I morgon blir det jag som tar fram fönsterrakan och putsar fönster, det är ett som är sant.

Långpromenaden började med bussfärd till Rostock och därifrån vandrade jag upp mot Kroppefjäll. Den syn som möter en har dock inte så mycket med vinter att göra. Man kan utan större svårighet finna ett flertal vårtecken, inte minst bland vide och björkris, som såhär i slutet av januari, påminner mer om hur de bör se ut i mitten av mars. Förberedelserna är igång, och om det här fortsätter, utan någon egentlig köldknäpp, så lär den första lövsprickningen vara igång redan i slutet av april, som det verkar...

Så är vi strax inne i februari, och spekulationerna kring årets begivenhet inom herrfotbollen - Allsvenskan 2008 - börjar strax kläda spaltmeter efter spaltmeter bland tidningarnas sportsidor. Detta då serien utökats till 16 lag, och säsongen startar redan 30 mars. Själv tänker jag ägna mer tid åt damfotbollen i år, då damerna faktiskt kvalat in till OS. Men herrallsvenskan, den kan jag bara inte låta bli. Så här kommer mitt tips för hur årets serie slutar:

1. Kalmar FF (åter dags för ett hårt satsande lag i medelstor stad)

2. IFK Göteborg

3. Malmö FF

4. Halmstad

5. Elfsborg (sorry, men det läcker för mycket i försvaret)

6. Djurgården

7. Helsingborg

8. Örebro

9. GAIS

10. Hammarby

11. IFK Norrköping

12. AIK

13. Gefle

14. GIF Sundsvall

15. Ljungskile (överraskar alla genom att inte bli sist)

16. Trelleborg

Det känns som att mycket går åt rätt väg just nu. Jobbade hemifrån i dag, satt och skrev rent en hel del anteckningar. Hade först tänkt fara till Borås en sväng, och jobba därifrån, men nej, det blev hemmajobb istället. Sedan unnade jag mig att sluta tidigt, hade ju egentligen tjänstgjort en heltids veckoarbetstid redan halvägs in på torsdagen.

Men klockan 14.30 stängde jag alltså ner datorn, loggade ut, och vandrade ut på byn. Snön ligger decimeterdjup, och även om det var ett par plusgrader, så var det vintrigt och klart i luften, inte den där dimmigt gråa vägg som mött en alltför många dagar den här vintern.

Även kvällen var trevlig, tillbringade den hos några vänner, satt och spelade poker (utan någon mer insats än dumlekolor, ska tilläggas). Och här sitter jag nu, nyss hemkommen, och ska strax gå och knyta mig. Och i morgon väntar en lång skön och fullständigt ledig lördag. Ska ut på en långpromenad upp mot Kroppefjäll, har jag tänkt. Livet är allt bra skönt, när allt kommer omkring...

Det är ganska länge sedan nu, som Miljöpartiet bytte namn till Miljöpartiet de Gröna. Detta skedde 1985, om jag inte minns fel, och namnet har sedan dess blivit väl inarbetat hos de flesta. Nu reses dock krav på att byta namn igen, den här gången till De Gröna, ett namn som jag tycker känns mycket olustigt, rentav motbjudande.

Historiskt intresserad som jag är, får namnet "De Gröna" mig att tänka på antikens Rom, under den tid då den förfärliga Caligula var kejsare. Det är ett bra tag sen, snart 2000 år har gått, men ännu brukar den "lille Stöveln" (som Caligula betyder) betraktas som en av de mest grymma regenterna genom tiderna. Men vad har detta med "De Gröna" att göra, undrar du kanske?

Jo, den grymme kejsaren hyste förutom en särskild passion för grymheter, också ett stort intresse för hästkapplöpning. Och prasina factio, De Gröna, var Caligulas favoritlag. Detta lag tvingades alla sedan göra till sina favoriter, ty när några supportrar råkat heja på De Vita, utbrast den missnöjde kejsaren: "Jag önskar att det romerska folket bara hade en hals!" Och eftersom Caligulas stora intresse, vid sidan av hästsporten, var just att att skära halsen av folk, så får man ju förstå att de stackars kuvade romarna snabbt kände sig manade att tvingas heja på De Gröna.

Kejsarens favorit bland De Gröna hette för övrigt Incitatus, och denne fick snart ynnesten att utnämnas till konsul och levde därefter i en marmorbyggnad bredvid stallet. Incitatus är, såvitt jag vet, den hittills ende häst genom världhistorian, som nått så högt uppsatta uppdrag. Huruvida han uppskattade utnämningen (eller huruvida Romarna uppskattade att få en häst till konsul), förtäljer inte historien...

Men men, det är väl bara en historienörd som jag, som protesterar mot ett eventuellt namnbyte av Miljöpartiet de Gröna av den anledningen...

Ujujuj, vad många kommentarer det är kring kärnkraft på Heitis blogg just nu. Många av dem kommer från den unge och ständigt talföre kärnkraftsentusiasten (och säkerligen mycket påläste) Johan Simu. Så vadan min rubrik, kan ju vän av ordning ställa sig?

Anledningen till min rubrik kommer sig av den tystnad som råder bland de politiker som förespråkar fortsatt uranbaserad energiproduktion. För frånsett ett och annat folkpartistiskt pressmeddelande råder det en gruvlig tysthet - vill man kväsa debatten?

Genom att tiga, och bara låta branschfolk ta debatten, tvingas vi politiker på avvecklarsidan hela tiden föra diskussionen på bortaplan.

Som fackperson slipper ju Johan ta ansvar för helheten, att lyfta in frågan i ett större sammanhang.

Den politiska debatten om kärnkraftens vara eller inte vara bör föras mellan dem som är beredda att politisera frågan, medan den tekniska debatten bör föras mellan de som har ett tekniskt specialintresse. Och medan den som politiserar frågan måste ta hänsyn till helheten, nischar sig den som resonerar tekniskt in på en begränsad del.

Låt mig exemplifiera vad jag menar, med att jämföra med hälso- och sjukvården:

Låt oss säga att det i landstinget finns två partier, (a) och (b). En rapport visar på att de multisjuka äldres behov av närvård innebär att landstinget måste prioritera kring vad de vill satsa på.

Mitt under partiernas gemensamma överläggningar, presenteras ett reportage från en tidning, en artikel om landstingets handsvettsoperationer. Landstinget har i många år legat i bräschen, men de sista åren har inga nyinvesteringar gjorts, och sjukhusordföranden uppmanar politikerna att bestämma sig för hur de vill ha det: - Ska ni utveckla eller avveckla?

De båda partierna bestämmer sig för att sätta in sig i frågan. Man för först en dialog bland dem som gått igenom behandlingarna, och möts av divergerande åsikter och uppgifter. Vissa är nöjda med ingreppen, medan andra tycker sig fått en försämring av känslen.

Sedan är det dags att möta företrädare för professionen. Chefen för handkirurgin erkänner att, jo, vi hade en del initiala problem, men vi ser att nästa generations operationsinstrument är betydligt mer säkra och minskar riskerna för känselbortfall. Samtidigt sitter där en sjuksköterska vid bordet, som skakar på huvudet och säger att jag minsann hört från en kompis på en klinik i Olso, som använder den nya tekniken, att riskerna egentligen är oförändrade. Visserligen är effekterna av operationerna större, men samtidigt kvarstår problemet med känselbortfall.

Efter sjuksköterskans inlägg springer handkirurg- chefen till kontoret, och återkommer strax med dokument från forskare på ett institut i USA som visar på att de nya instrumenten är betydligt säkrare än de gamla, vilket föranleder sjuksköterskan att skriva upp länken till en sida på internet, där missnöjda patienter och oroliga anhöriga från kliniken i Oslo beskriver de skador och symptom som de upplevt med behandlingen.

Politikerna återvänder hem till sina partier, sätter sig i varsitt rum, och gör en värdering utifrån den fakta, de åsikter, uppmaningar och tyckanden som inkommit. Så blir det då slutligen dags för det styreslemöte som ska avgöra frågan kring handsvettsoperationerna:

Företrädaren för parti (a) meddelar: -Javisst, vi ska inte bara bevara handsvettsoperationerna, vi måste också också satsa på handsvettsforskning och nyinvesteringar för att göra operationerna säkrare i framtiden.

Företrädaren för parti (b) drar i stället slutsatsen: -Nej, riskerna är för stora, och de potentiella samhällsvinsterna för små, för att vi ska prioritera någon fortsatt satsning på att operara handsvett i framtiden. Vi tror att befolkningen i stort får bättre valuta för sina skattemedel om vi lägger de pengarna på ett flertal mindre åtgärder i närvården i stället.

Jag hoppas att ovanstående exempel något sånnär visar på svårigheten för en befolkningsföreträdare och en branschföreträdare att föra en seriös debatt. Man talar nämligen inte samma språk, har inte samma funktion eller uppdrag. För oavsett om två motståndare spelar på varsin planhalva, så gäller det att de befinner sig på samma arena. Därför är det så trist, att de politiker som delar Simus åsikter, inte ger sig in i debatten...