Två exempel på min frågeställning - vem bygger vi framtidens samhälle för:

1. Återvinning

För några veckor sedan redovisades det att man i flera Fyrbodalskommuner kommer få färre återvinningsstationer. Samtidigt är miljöstationerna i mindre kommuner, i regel placerade åtskilliga kilometer från de områden där människor bor.

2. Kassaservice

I dag gick post- och telestyrelsen ut med budskapet att det krävs minst 30 km enkel resa till närmaste bank- kontor, för att styrelsen ska upphandla de tjänster som dagens Kassaservice erbjuder. Det gör att bara 40 kontor kommer upphandlas, företrädesvis i norra Norrland.

Åter till frågan:

Vem bygger vi framtidens samhälle för?

Jag ställde mig själv frågan i helgen, när jag kånkade de fem kilometerna till miljöstationen med två bärkassar miljöfarligt avfall (typ batterier, gammal lacknafta och halvtomma förtorkade målarburkar) och en ryggsäck full med metallskrot (typ flaskkapsyler, majsburkar mm).

Någonstans är det väldigt snett, att samhället än i dag anpassas efter den som är bilburen, när det egentligen borde vara så att samhället skulle anpassas efter dem som väljer att gå eller cykla. Därför blev jag förbannad, när post- och telestyrelsen presenterade sina planer för Kassaservice. Varför bygger vi fortfarande ett samhälle som innebär att du tvingas ta bilen överallt, när vi samtidigt vet att vi måste minska bilåkandet drastiskt redan de närmsta åren?

Klart folk börjar klaga över det höga bensinpriset, om den samhällsutveckling som defacto politikerna styr en väsentlig del av, kräver att medborgarna ska köra sina fordon allt längre för att få tillgång till en acceptabel servicenivå.

Någonstans känns det som att allt fagert tal om klimatarbete, bara blir till små lindrande plåster, i stället för att man tar tag i att åtgärda upphoven till vårt energislösande samhälle. Det är baske mig ett ansvar som vilar på våra politiker, att de anpassar framtidens samhällsbygge efter framtida krav på energieffektivitet, i stället för att hämta hem kortsiktiga vinster genom att centralisera samhällelig service!

Grrrrrrrrrrr...

Just nu pågår de årliga uppföljningsmötena i Västra Götaland. Regionstyrelsen kallar i tur och ordning representanter för samtliga nämnder och styrelser till uppföljningssamtal, ett tillfälle där RS ordförande Roland Andersson (s) verkligen är en tillgång, genom sin raka och rättframma stil att leda mötena på. Samtalen brukar bli väldigt givande.

I går gjorde jag dock en stor tabbe, när jag reste till fel stad. Tidigare om åren har de flesta uppföljningsmötena legat i Vänersborg, och av gammal vana var det dit jag åkte i går. Kom in med papper och penna till möteslokalen, i sista minuten före mötesstart trodde jag. Men när jag klivit in och började titta mig omkring, insåg jag att det var fel mötesrum jag klampat in i. Pinsamt...

Gårdagens uppföljningssamtal ägde ingalunda rum i Vänersborg, utan i ett rum på Borås lasarett. Kollade därefter med Resplus, som visade att jag skulle kunna hinna ner till Borås först kl 13.30 ca, ty dagtid finns inga direkta förbindelser mellan Vänersborg och Borås (skamligt, SJ), och valde därefter att stanna kvar i Vänersborg.

Lika bra det, förresten. Talade med min sekreterarkollega Boris Ståhl (s) under dagen, och det visade sig att lokalen i Borås var så trång, att flera av sekreterarna funderade på att åka hem under eftermiddagen, när de större nämnderna skulle komma. Risken för platsbrist hade annars varit uppenbar.

Själv fick jag en ganska bra dag i Vänersborg. Skrev rent en massa anteckningar, gick igenom fjolårets ekonomi för (mp)- gruppen, och började skissa på årets redovisning från RF- gruppen till partiets årsmöte. Dessutom lite förberedande skrivningar inför nästa veckas Regionstyrelsemöte, och - inte minst - en trevlig lunch med två sjukvårdspartistiska sekreterarkollegor som också råkade befinna sig i Vänersborg i går.