Har under hösten fått förfrågningar från människor som velat nominera mig till Partistyrelsen. Till en början ville jag bara vifta bort det hela, och försökte i stället finna egna favoriter i partiet, att nominera. Tyvärr är di flesta allt för kloka för att tacka ja till en kandidatur (de flesta på grund av att de har så mycket annat att göra), och det var också därför jag häromkvällen satt och skrev ett långt brev till en av dem som varit på mig, och sade att, näe, jag vill nog inte ställa upp, inte den här gången.

Så sent som under gårdagens lunchrast på thairestaurangen i Vänersborg förklarade jag för min kollega Lise, att jag inte tänkte ställa upp. Men så kom kvällen, med nya övertalningsförsök, från helt andra håll. Ett gott kvällsmål med trevligt sällskap, och plötsligt kom där ett svagt ögonblick, där jag lät mig bli nominerad. Så nu står man här och outar sig som kandidat till Miljöpartiets styrelse.

Solidaritet är förstås ledordet. Men ambitionen är främst att försöka bidra med erfarenheter och kunskap kring regionpolitiska frågor, såsom kultur, mångfald, jämställdhet, arbetsmarknadsfrågor, utbildning, infrastruktur och kollektivtrafik. Och hälso- och sjukvård, förstås.

Förhoppningsvis kan jag också tillföra något i arbetet med att utveckla sätten vi kommunicerar på. Det är genom kommunikation man skapar delaktighet, vilket i förlängningen ger förutsättningar för glöd och iver över att komma med och förändra världen. Där har vi dessvärre varit dåliga, traditionellt sett (även om utvecklingen gått åt rätt håll de senaste åren). Och i bland sätter vi effektivitet framför delaktighet, något som tyvärr givit upphov till en del konflikter runtom i partiet. Att arbeta med brobygge mellan gräsrötter och partiledning, måste därför ses som oerhört viktigt. På så vis kan vi minska de motsättningar som ibland uppdagas, skapa en enhegtlig "vi"- känsla, och fokusera på att stärka den gröna rörelsen, vilken vi själva är en del av...

Det känns lite overkligt, tämligen pirrande, väldigt roligt, ganska ruskigt men samtidigt oerhört spännande att meddela att man kandiderar till partiets styrelse. Mamma Mia, vad har jag givit mig in på, och hur ska detta sluta ?!?

Men som tur är, känner jag ännu en västsvensk som blivit övertalad att kandidera, samtidigt som jag blev det, måhända outar han sig också på sin blogg, vad det lider ;-) Och förhoppningsvis finner valberedning och kongress honom vara en betydligt lämpligare kandidat, vilket jag personligen tycker att han är...

Vår regionpolitiker Birgitta Losman skriver idag en analys om villkoren för kvinnor i allmänhet och unga kvinnor i synnerhet på Politikerbloggen. Som medhjälpare har jag förmånen att följa Birgitta, och jag måste säga att analysen är sylvass och knivskarp! Hon beskriver, utan omsvepningar, precis hur det är att vara kvinna och dessutom i sammanhanget tämligen ung kvinna i Västra Götaland i dag.

Spekulationerna kring oljeprisets utveckling tar nya turer. I dag rapporterar E24 om att försäljningen av optioner som ger rätt att köpa olja för 200 dollar fatet, skjutit i höjden. Och då var det bara någon vecka sedan priset gick över den magiska gränsen på 100 dollar fatet.

Det är allt mer tydligt att de fossila bränslena inte räcker, vilket på sätt och vis är bra. Vad som är mindre bra, är att många människor i vårt land fortfarande går på den tomma retoriken från de stora profitörerna inom bilindustrin, d v s de som tjänar pengar på att vi måste använda bilen. Motorbranschens kampanj "Utan bilen stannar Sverige" är inget annat än ett påhopp på alla de människor som hyser intresse för både motorer och miljö, och det finns det faktiskt allt fler av.

Dock är deras kritik mot den nuvarande regeringen betydligt mer timid, än den kostsamma annonskampanj kring "faran med Miljöpartiet", som de genomförde för bara ett par år sedan.

Observera att Motorbranschen och Motormännen inte är samma sak. Medan den förstnämnda organisationen består av företag som tjänar på att vi kör så mycket bil så många mil som möjligt, så består den andra av enskilda medlemmar som gillar att köra bil och tillvarata vad de anser är bilisternas intressen. Det är en viss skillnad, inte bara på avsändaren, utan också på retoriken...

Efter gårdagens samtalsrunda med moderaterna, valde de att yrka bifall till Miljöpartiets motion om att tillföra komplementärmedicinsk kompetens till regionens Program- och prioriteringsråd. Jag tackar och gläds åt att Martin Andreasson (m) lade ett bra yrkande på hälso- och sjukvårdsutskottets bord, ett yrkande som innebar bifall till motionen. Roligt också, att såväl (v) som (svg) säger sig stödja vår motion när den kommer till fullmäktige. En brokig samling partier, ska sägas, men uppslutningen visar på att det faktiskt går att påverka.

Det är ett trendbrott, att vi i (mp) äntligen får stöd för en sådan här motion. Skit samma sen, att (s), (c) och (fp), liksom oppositionspartiet (kd) ter sig allt mer regida i sin hållning till komplementära behandlingsmetoder...