Isande i staden en kväll i januari,

där vid esplanaden biter frosten tag i,

fattig man med pava och revor i revären.

Han säger: -Snälla rara, finns logi här över kvällen?

Med mössan i hand står han bugande i bland,

men folk skiter i en fattig mans bryderi.

Nej moder Svea till svar, säger hon inga rum har,

av välfärden som en gång var, bara fernissan är kvar...

- - - -

Om jag fick framföra en förhoppning till mitt parti, är det att vi anstränger oss ännu hårdare än i dag med att ta itu med hemlösheten. Detta tillstånd är inte värdigt ett av de länder som brukar slå sig hårdast för bröstet, när solidaritet och rättvisa kommer på tal. Och till det samhället är såväl höger som vänster skyldiga - när det hårda 90- talet satte in fällde såväl Carlsson/Persson som Bildt upp skygglapparna, och trots goda tider och nya ledare för (s) och (m), så är skygglapparna fortsfarande uppfällda, nästan som att man låtsas om som att problemet inte finns.

Skämmigt och riktigt uselt, tamej sjutton...

Trettondagshelgen är min favorit av de tre stora helgerna i midvintertid. Till skillnad från jul och nyår är trettondag jul helt utan krav. En skön dag för ro och frid, att ta en långpromenad på, att skriva ett brev (riktigt, och inte via ettor och nollor), att mysa och avnjuta tillsammans med en kopp varm choklad, en god bok och ett par nybakade tekakor.

Julstressen är över, sviterna efter nyåret likaså. Nej, trettondag jul är absolut en helg att njuta av.

I går var jag på kalas hos min schwester Ester (eg Yvette), vilket var mycket trivsamt. Hon bjöd på en annorlunda smörgåstårta, fylld till brädden med Roquefort- ost och andra ostiga smakigheter. Och gott sällskap var det också, även om födelsedagsbarnet självt, Jimmy, höll sig på sitt rum och spelte dataspel med gitarr.

Det enda tråkiga med trettondag jul, är att fjortondag jul innebär vardag igen. Dags att börja ta jobbet på allvar igen, och inte bara lyssna av telefonsvarare och läsa mail. Ett kul jobb har jag, men också tidskrävande. Till helgen ska jag till Uppsala på möten, vilket är lite trist, när jag egentligen skulle vilja fortsätta på den invanda jul- vägen, och sitta i goda vänners lag och spela Canasta, Alfapet, Yatzy eller Trivial Pursuit. Fast i och för sig finns den bästa Alfapet- motståndaren på jobbet. Lise är hittills okrönt mästarinna av det spelet.

God fortsättning på er alla!

Som tokig i längdskidor tar jag mig tillfället att skrika ut: -Äntligen!!!

20- åriga Charlotte Kalla avslutade Tour de ski med en praktfull uppvisning i den mördande uppförslutan i den avslutande deltävlingen uppför slalombacken i Val di Fiemme. Därmed har Tärendös och hela Sveriges stolthet inom längskidåkningen överträffat alla förväntningar som ställts inför säsongen (förmodligen även sina egna högt ställda).

Jag vill därför, endast 6 dagar in på det nya året, å det starkaste rekommendera Svenska Dagbladets bragdmedalj- jury att avsluta sökandet - bragdmedaljen 2008 måste gå till Kalla. Maken till genombrott i världseliten har aldrig förr inträffat för en svensk, möjligtvis med undantag av friidrottaren Carolina Klüft.

De svenska skiddamerna är fjärran från det mörka 90- talet, när en plats på topp 20 ansågs ouppnåligt. I dag kryllar där av talanger, även bakom suveränen Charlotte Kalla. Namn som Anna Hansson, Brita Norgren, Lina Andersson och Anna Dahlberg gör att damlaget har en större bredd än någonsin tidigare och känns som en stark guldkandidat i VM 2009. Detta glädjer mitt lilla längdskidshjärta!