Göteborgaren Karla López lämnar uppdraget som ledamot i riksdagen. Hedervärt att hon avgår, om hon känner att hon inte får gehör för sin linje, det måste sägas. Samtidigt skall jag inte säga att jag är förvånad över avgången. Mig veterligen har López aldrig fullgjort ett politiskt uppdrag, hon tillhör den skara politiker som brukar lämna in efter något/några år, måhända av olika anledningar.

Det ser ut som att den f d politiska sekreteraren i Göteborgs Stadshus, Lage Rahm, tar över López post. Ärligt talat tror jag det innebär en förstärkning för Göteborgsbänken i Miljöpartiets riksdagsgrupp. Rahm har många gånger visat prov på stor politisk fingertoppskänsla, och känns, trots att det inte förekommer någon större ålderssillnad mellan honom och López, betydligt mer politiskt erfaren än sin företrädare. Att han har en vana av att samarbeta med (s) och (v) från sin tid som politisk tjänsteman kan ju också vara positivt, med tanke på eventuella framtida valsegrar.

Jag skall inte negligera Karla López insats som politisk företrädare för (mp). Hon har på många sätt bidragit till att entusiasmera och förankra något så viktigt som vikten av demokrati och val till stora grupper i Göteborg, som annars traditionellt inte deltagit i det demokratiska arbetet. Många människor med latinamerikanska rötter har i López sett en förebild, en mentor och ett bevis på att det faktiskt går att nå topp- politiska uppdrag, även för en västsvensk med invandrarbakgrund. För det arbetet är hon värd en stor eloge och ett erkännande, för alla som har solidaritet och demokrati som ledord.

Förre (s)- finansminister Erik Åsbrink presenterade idag på ett LO- seminarium sina idéer kring vilken linje LO och (s) bör föra på ekonomi- och arbetsmarknadsområdet vid en eventuell valseger 2010. Som oomkullrunkeliga förslag framförde han att LO och (s) måste:

- säga absolut nej till införande av friår

- säga absolut ja till att bygga ut kärnkraften

- säga absolut ja till att inte röra det av alliansen införda jobbavdraget

- kräva hårdare kontroll av dem som erhåller A-kassa, för att minimera fusket

Som om inte det var nog, visade tv- kamerorna ivrigt instämmande nickningar från (s) ekonomipolitiske talesperson, Thomas Östros, och något mindre, men ändå positiva nickningar, från LO- basen Lundby-Wedin.

Efter detta inspel står det alltmer klart för mig, att (mp) bör kräva finansministerposten i en eventuell förhandling kring regeringssamverkan mellan (s) och (mp) efter 2010. Somliga verkar tro att det skulle vara ett orimligt krav - själv väljer jag att blicka västerut, mot Norge. Där heter finansministern Halvorsen, och företräder det lilla rödgröna regeringspartiet Sosialistiskt Venstre. Om kravet att få finansministerposten blir tillräckligt tydligt från oss miljöpartister, så tror jag att sossarna är tillräckligt maktkåta att släppa till oss posten...

Den tredje veckan med förkylning har inletts, och nu är det nattliga hostattacker som gäller. I bland är det skönt att sitta vaken om nätterna, och pyssla med lite ditten och datten. Men när man egentligen är lika livlig som en näve grus, och inget hellre vill än att sova, då är det ett elände att host- attackerna håller en vaken.

Fördelen är dock att man kan formulera ett inlägg här på bloggen. Har ju varit lite lat på det området, under mina sjukveckor, får liksom ingen inspiration att skriva något.

Nähepp, nu skall jag återgå till att läsa en faschinerande bok av Göran Hägg (ni vet, han som brukar sitta i SVT:s morgonsoffa om fredagarna), som handlar om Påvarnas historia, allt från Petrus till Benedictus XVI. En oerhört mycket mer faschinerande, och skrämmande historia, än vad man kan tro. De värsta påvarna hittills (av de kapitel jag läst), torde vara Alexander (tror numret var den VII) och Julius II samt en Leo, vars nummer jag glömt. Den ene var en horkarl, den andre en icketroende krigare, och den tredje ville bara leva loppan. Jojo, det finns många skandaler att läsa om. Och Göran Hägg skriver på ett lagom ironiserande och hurtfriskt sätt. En perfekt bok, när man är sömnig, men inte kan sova...

God natt, gott folk!