I strukturdiskussioner inom hälso- och sjuvården dyker det ibland upp en paradox. När doktorer och andra företrädare för professionen ger sig ut och tar strid för sin dygnet runt- akut, brukar de väldigt snabbt få stöd från företrädare för föreningar för människor med kroniska sjukdomar, såsom diabetiker, reumatiker och njursjuka.

Paradoxen är att de, när de ställer sig och kräver att nattakuterna ska vara kvar, i själva verket skriver under dödsdomen för många av de planerade satsningarna på vård och habilitering för just dem med kroniska sjukdomar.

För det är sådana satsningar som närsjukvårdskonceptet innebär - att man satsar och utvecklar den vård som folk behöver, i stället för att fortsätta med dyra och överflödiga jourlinjer. Överflödiga, därför att ambulanserna i dag är små rullande akutmottagningar, som kan göra vida mer än ett helt akutsjukhus klarade för 25 år sedan. Men att nå ut med det budskapet, det är sannerligen inte det enklaste...